Puberteten brukar normalt börja hos flickor mellan tio och fjorton års ålder. När kroppens utveckling sätter igång tidigare än så talar man om tidig pubertet, även kallad prematur pubertet. Tillståndet är vanligare hos flickor än hos pojkar och kan vara både förvirrande och påfrestande för barnet och familjen.
Tidig pubertet ger samma fysiska och känslomässiga förändringar som en pubertet som startar i normal ålder – de inträffar bara tidigare. Det första tecknet är vanligtvis bröstutveckling, följt av tillväxt av könshår och ibland akne. Även kraftig lukt från svett, tillväxtspurt och humörsvängningar kan förekomma.
Det finns oftast inga långvariga negativa effekter av tidig pubertet. Den största farhågan är att de tidiga tillväxtspurterna gör att tillväxten avstannar tidigare, vilket kan leda till att barnet blir kortare än genomsnittet som vuxen.
I cirka 75 procent av fallen finns ingen underliggande medicinsk orsak. Puberteten sätts igång av hormoner, och i de flesta fall börjar hypofysen helt enkelt producera hormoner tidigare än genomsnittet. Arv kan också spela roll – om en förälder hade tidig pubertet ökar risken något. I extremt sällsynta fall kan en tumör i hypofysen eller hypothalamus ligga bakom, vilket gör att läkaren alltid undersöker barnet noggrant.
Behandling är möjlig om det bedöms nödvändigt. Om en tumör inte är orsaken kan hormoner förskrivas för att tillfälligt fördröja pubertetens start. Behandlingen ges ofta som injektioner regelbundet och avbryts när barnet når en mer lämplig ålder för pubertet.
Biverkningarna av hormonbehandlingen är i allmänhet minimala. När läkemedlet avslutas startar puberteten igen som vanligt. Under pågående behandling krävs regelbundna kontroller hos läkare för att övervaka tillväxt, benålder och hormonhalter i blodet.
De flesta barn tycker att det är svårt att bli betraktade som annorlunda. Om din dotter går igenom en tidig pubertet, var ärlig och öppen med henne om vad som händer i kroppen och varför. Förklara på ett åldersanpassat sätt och lyssna på hennes frågor och oro. Se samtidigt till att låta henne bete sig i sin faktiska ålder – inte i den ålder hon ser ut att ha. Med trygghet, förståelse och stöd från familjen klarar de flesta barn denna period väl.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online