Varför tonåringar sätter in föremål under huden?

Att tonåringar ibland sätter in föremål under huden kan kännas både skrämmande och oförståeligt för föräldrar och närstående. Beteendet har dock ofta djupare orsaker som rör psykisk hälsa, sociala påtryckningar eller ett behov av att hantera svåra känslor. Här går vi igenom de vanligaste förklaringarna bakom detta riskfyllda beteende.

Nyfikenhet och experimenterande

Tonåringar är naturligt nyfikna och befinner sig i en livsfas där de utforskar sin kropp och sina gränser. Vissa ungdomar experimenterar med nya sensationer utan att helt förstå de medicinska riskerna, som infektioner, vävnadsskador och bestående ärrbildning.

Grupptryck och sociala medier

Trycket från kamrater och trender på nätet spelar en stor roll. Bilder och videor som hyllar extrem kroppsmodifiering kan spridas snabbt på sociala plattformar, vilket gör att ungdomar känner sig pressade att följa efter för att bli accepterade eller passa in i gruppen.

Kroppsdysmorfisk störning (KDS)

Vissa tonåringar lider av kroppsdysmorfisk störning, en psykiatrisk diagnos som innebär ett överdrivet fokus på upplevda fel eller brister i sitt utseende. Detta kan driva dem till att vilja förändra eller modifiera kroppen, ibland genom att sätta in föremål under huden.

Självuttryck

För en del ungdomar handlar det om identitet och självuttryck. De ser kroppen som en slags duk där de kan visa sin individualitet eller kommunicera budskap om vem de är. Även om avsikten inte är att skada sig själv är metoderna ofta farliga.

Trauma och emotionellt lidande

Ungdomar som har upplevt övergrepp, försummelse eller andra svåra händelser kan använda beteendet som en form av självskada eller för att döva smärtsamma känslor. Detta är allvarligt och kräver oftast professionellt stöd, till exempel samtalsterapi.

Spänningssökande beteende

Vissa tonåringar drivs av behovet av adrenalinkickar och intensiva upplevelser. Risken i sig kan bli en del av lockelsen, vilket är typiskt för spänningssökande beteenden under ungdomsåren.

När bör man söka hjälp?

Om du som förälder, lärare eller vän misstänker att en ungdom skadar sig själv är det viktigt att agera med omtanke. Tala lugnt utan att döma, lyssna aktivt och kontakta vården – exempelvis ungdomsmottagningen, skolkuratorn eller den psykiatriska öppenvården. Med rätt stöd kan de underliggande orsakerna behandlas och risken för allvarliga komplikationer minskas avsevärt.