En surrogatmor är en kvinna som bär på och föder ett barn åt ett par som inte själva kan få barn. Vid traditionell surrogation är kvinnan även barnets biologiska moder. Hon behöver då inte genomgå hormonbehandlingar eller andra medicinska ingrepp i samma utsträckning som en så kallad gestationell surrogatmor, som inte är biologiskt släkt med barnet hon bär på.
En traditionell surrogatmor måste vara beredd att avstå från sitt biologiska barn. Ofta väljs hon av paret utifrån sitt yttre och sin medicinska historik, faktorer som däremot inte spelar någon roll vid en gestationell matchning. En gestationell bärare har ingen genetisk koppling till fostret – hon bär på någon annans biologiska barn. Om den önskande mamman inte kan producera egna ägg kan ett donerat ägg användas och befruktas med den önskade faderns spermier. Det befruktade ägget placeras därefter i surrogatmoderns livmoder.
Surrogation kan vara en lösning för par som inte kan bli gravida på egen hand. Samtidigt finns det flera betydande nackdelar som bör vägas in innan beslutet fattas.
Det är fullt möjligt att surrogatmodern drabbas av sorg och psykiska svårigheter när det blir dags att överlämna barnet hon burit och fött. Detta kan skapa en mycket svår situation för de önskade föräldrarna. Juridiska tvister kan också uppstå, eftersom vägen via surrogation ofta är rättsligt komplicerad. Därför bör en advokat med specialisering inom surrogation involveras i processen för att rådgöra med parterna om hur man ska gå tillväga, vad som kan förväntas och vilka problem som kan uppstå. Avtal upprättas mellan parterna, som förhoppningsvis aldrig bryts.
De önskade föräldrarna har inte full kontroll över hur surrogatmoderns graviditet hanteras. Hon kanske inte vill genomgå vissa undersökningar, eller så föredrar hon en förlossningsplan som skiljer sig från vad föräldrarna önskar. Dessutom finns det ingen möjlighet för paret att övervaka surrogatmoderns beteende dygnet runt. Om hon väljer att dricka alkohol, röka eller använda droger – trots att hon avstått från detta i avtalet – finns det inte mycket föräldrarna kan göra, särskilt inte om de inte känner till det.
Surrogation är allt annat än billigt. Vissa par har helt enkelt inte råd att gå denna väg, som innebär kostnader för IVF-behandling, läkarbesök och olika tester. Paret kan dessutom behöva stå för surrogatmoderns resekostnader, ett arvode till henne själv samt i vissa fall avgifter till ett agentur som förmedlar kontakten.
En surrogatmor måste åta sig att inte ha samlag med någon från första dagen av sin menstruationscykel före embryoinplaneringen fram till dess att graviditeten bekräftats. Hennes partner måste också godkänna att undvika all aktivitet som skulle kunna föra in hans spermier i hennes kropp. Risken finns dock alltid att detta inte respekteras, vilket i värsta fall kan leda till att graviditeten gäller partnerns barn – och inte det önskade parets.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online