Det är helt naturligt att blivande föräldrar oroar sig för sitt barn under graviditeten. Ofta räcker en snabb undersökning för att läkaren ska kunna lugna deras farhågor, men så är det inte alltid fallet. En graviditetsförlust är djupt smärtsam, och frågan om livmodern faktiskt kan fortsätta växa även efter att barnet har dött är viktig att förstå.
De första tecknen på fosterdöd kan vara att typiska graviditetssymtom, som illamående och trötthet, plötsligt försvinner.
Kramper och blödningar kan uppstå när ett barn har dött i livmodern, men det sker inte alltid omedelbart. Många kvinnor märker istället en gradvis minskning av graviditetssymtom – exempelvis att illamåendet lindras och att ömheten i brösten avtar. Detta kan vara den första signalen på att något inte står rätt till.
Fundalhöjden, alltså avståndet från blygdbenet till livmoderens överkant, ökar normalt i takt med att barnet växer. Om måttet istället minskar kan det tyda på tillväxthämning eller fosterdöd.
Intressant nog kan livmodern dock fortsätta att växa även när fostret har dött. Detta kan bero på en molgraviditet eller partiell molgraviditet – en onormalitet i moderkakan som orsakar en snabb och atypisk tillväxt av placentavävnad. Vid en sådan graviditet saknas ofta fosterhjärtljud, vilket kan upptäckas vid en rutinkontroll. Ett ultraljud kan bekräfta diagnosen och klargöra vad som försiggår.
Efter förlusten av ett ofött barn känner sig många kvinnor ensamma och tvingas hantera sin sorg på egen hand. Utöver de hormonella förändringar som inträffar efter förlossningen kan de uppleva mjölkproduktion i brösten samt en känsla av tomhet i buken när kroppen långsamt anpassar sig till det som hänt.
Kvinnor som drabbats av graviditetsförlust behöver omgivningens stöd, förståelse och tid för att kunna läka – både känslomässigt och fysiskt. Att söka hjälp hos vårdpersonal, närstående eller stödgrupper kan göra stor skillnad i sorgearbetet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online