Enligt Mayo Clinic är medelåldern för menopaus i USA 51 år, även om den kan inträffa både tidigare och senare i livet. Perimenopausen – övergången in i klimakteriet – börjar redan i slutet av 30-årsåldern, när hormonproduktionen börjar avta. Först efter tolv månader utan menstruation räknas en kvinna som menopausal. En viktig sak att komma ihåg är att vaginal blödning efter menopaus aldrig betraktas som normal och alltid bör utredas.
I slutet av 30-årsåldern visar flera tecken att klimakteriet närmar sig. Tidigare regelbundna menscykler kan bli oregelbundna. Fettansättningen ökar runt buken, håret tunnas ut och brösten börjar tappa fasthet. Obehag som vaginal torrhet, sömnstörningar, humörsvängningar och värmevallningar kan också uppstå.
Dessa symtom hänger samman med en avmattning i hormonproduktionen. Äggstockarna producerar inte längre lika mycket östrogen och progesteron, vilket behövs för att bilda ägg och stimulera ägglossning, och den progesteronökning som normalt sker efter ägglossningen minskar. Förändringarna blir allt tydligare under 40-årsåldern, tills äggstockarna helt upphör att släppa ifrån sig ägg och mensen slutar.
Efter tolv månader utan menstruation räknas en kvinna som menopausal, och graviditet är inte längre möjlig. Menopausen innebär dock inte att livet närmar sig sitt slut, eller att en kvinna inte kan eller inte bör ha sex.
Menopaus kan även utlösas av andra medicinska faktorer. Kvinnor som opererats med en hysterektomi där bara livmodern tagits bort går vanligtvis inte in i menopaus direkt – äggstockarna fortsätter att frisätta ägg och producera hormoner. Vid en total hysterektomi, där både livmodern och äggstockarna avlägsnas, börjar däremot menopausen omedelbart. Även kemoterapi och strålbehandling kan framkalla menopaus; symtom uppstår då oftast under behandlingen eller inom sex månader efter dess avslut. Prematur menopaus, före 40 års ålder, beror oftast på en nedsatt äggstocksfunktion där för lite hormon bildas.
Enligt Dr. Mary Gallenberg är vaginal blödning efter menopaus inte normal och bör alltid undersökas av läkare. Orsaken kan visserligen vara helt ofarlig, men det är viktigt att känna till att blödningar i postmenopausen kan ha flera allvarliga orsaker, bland annat cancer. Andra komplikationer som kan uppstå i detta skede är hjärt-kärlsjukdom, urininkontinens, benskörhet (osteoporos) och viktökning.
Livmoderns slemhinna kan tunnas ut under postmenopausen. Detta är det vanligaste tillståndet bakom fläckar och blödningar och behandlas ofta med vaginalt östrogen. Både hormonbehandling och vissa blodförtunnande läkemedel kan också ge upphov till blödningar.
Livmodermyom – godartade muskelknutor i livmodern – krymper oftast efter menopausen när östrogennivåerna sjunker, men ibland växer de och orsakar blödningar. De bör tas bort på grund av risken för elakartade förändringar. Livmoderpolyper ger blödningar och ska alltid avlägsnas, eftersom de i sällsynta fall kan hysa cancerförändringar.
Dr. Rosalina Abboud vid Mayo Clinic anger att en av tio kvinnor med blödning efter menopaus har endometriehyperplasi (förtjockad livmoderslemhinna) och att ytterligare en av tio har endometriecancer.
Endometriehyperplasi är vanligast hos kvinnor med fetma, långvarig exponering för östrogen, polycystiskt ovariesyndrom (PCOS), tidig första menstruation, sen menopaus samt hos kvinnor som aldrig har fött barn. Tillståndet ska behandlas snabbt – med kirurgi eller läkemedel – eftersom det ökar risken att utveckla endometriecancer.
Mayo Clinic beskriver endometriecancer som den vanligaste cancern i livmodern. Fetma är den största riskfaktorn och ökar risken tre till tio gånger jämfört med personer med hälsosam vikt. Ibland föregås blödningen av vita eller vattenliknande, rosaaktiga flytningar som kan pågå från några veckor upp till flera månader. Kvinnor som upptäcker detta bör kontakta läkare omgående. Blödning brukar uppträda i sjukdomens tidigaste skeden, när möjligheten till bot är störst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online