Onormal blödning och spotting i klimakteriet – vad är normalt?

Kalendern, som en gång var så användbar för att förutsäga och planera kring mensen, blir meningslös i klimakteriet. Mensen tenderar att bli oregelbunden, och blödningsmönstren ser aldrig likadana ut hos olika kvinnor. En kvinna kan uppleva färre cykler över tid, där varje mens blir kortare och lättare tills de upphör helt. En annan kan drabbas av kraftig och skrämmande blödning, vilket får henne att undra: vad är egentligen onormal blödning och spotting under klimakteriet?

Vad räknas som normalt?

Cirka 90 procent av alla kvinnor upplever förändringar i sina blödningar under klimakteriet, skriver Pat Wingert och Barbara Kantrowitz i boken "The Menopause Book". Det betraktas som normalt att hoppa över mens, uppleva kraftigare eller svagare flöden samt ha en mens som varar kortare än två dagar eller längre än fyra. Även intervallet mellan mens kan förändras – cyklerna kan kortas ned till 21–23 dagar för därefter att dra ut allt längre, tills mensen slutar permanent.

Tecken på onormal blödning

Du bör kontakta läkare om du upplever något av följande:

• Ymnig, strömmande blödning, särskilt om den åtföljs av stora koagel
• Blödning som varar mer än sju dagar i följd
• Cykler som börjar med mindre än 21 dagars mellanrum
• Blödning eller spotting mellan mens
• Blödning under eller efter samlag

Kraftig blödning definieras som att du behöver byta tampong eller binda med maximal absorptionsförmåga varannan timme. Blöder du dessutom ett år efter att mensen har upphört helt bör du alltid uppsöka läkare.

Vanliga orsaker

Hormoner är den vanligaste orsaken till onormal blödning. Kvinnor i klimakteriet kan fortsätta producera östrogen utan motsvarande progesteron, vilket gör att livmoderslemhinnan växer sig tjockare än normalt. Sjunkande östrogennivåer kan också leda till att slidans och livmoderens slemhinna blir tunnare. Hormonbehandling och p-piller kan dessutom ge så kallad "uttagsblödning". Andra möjliga orsaker är infektioner, problem med sköldkörteln eller levern, polyper, cystor eller myom, vissa läkemedel samt gynekologisk cancer.

Så går diagnosen till

Läkaren kommer att fråga hur ofta mensen återkommer, vilken färg och längd blödningen har samt om det förekommer koagel. Blodprov och en fysisk undersökning brukar ingå i utredningen. Ytterligare tester som kan behövas:

• Endometriebiopsi: En tunn kateter används för att ta ett litet vävnadsprov från livmoderslemhinnan.
• Sonohysterografi: Vätska sprutas in i livmodern, som därefter undersöks med hjälp av bildtagning.

Behandling

Hormonbehandling kan ges för att reglera blödningen, men det kan ta flera månader innan effekten märks. Orsakas blödningen av polyper eller cystor tas dessa vanligtvis bort kirurgiskt. Vid cancer diskuterar du och din läkare vilka behandlingsalternativ som passar bäst. Uppkommer blödningen bara i samband med samlag kan korttidsbehandling med lokal hormonterapi samt glidmedel och fuktkräm vara en lösning – rådfråga alltid din läkare för individuell vägledning.