Hormonersättningsterapi har varit omdebatterad genom åren, med påståenden om att den till och med skulle kunna stoppa klimakteriet helt. Men vad stämmer egentligen? För att förstå hur hormonbehandling fungerar och varför den används behöver vi titta på dess ursprung och hur den har utvecklats över tid.
Nya framsteg inom området görs fortfarande, och dagens kvinnor har många fördelar som tidigare generationer saknade. Även om behandlingen inte är perfekt finns det forskning som tyder på att hormonersättningsterapi kan bidra till att minska risken för vissa sjukdomar.
Hormonersättningsterapi introducerades år 1930 som ett sätt att hjälpa kvinnor som gick igenom klimakteriet. Den kvinnliga kroppen har två huvudhormoner som minskar när denna process börjar – östrogen och progesteron. Vanliga symtom inkluderar värmevallningar, nattsvettningar och trötthet.
Till en början användes hormonbehandling endast för att lindra dessa symtom, och det var också det enda användningsområde som godkändes av FDA, den amerikanska läkemedelsmyndigheten. Östrogenbehandling var vanligast, medan progesteronbehandling blev allt mer utbredd efter 1980.
Det var först efter 1960 som andra fördelar med hormonersättningsterapi började upptäckas. Läkare noterade att patienter som fick östrogen uppvisade färre tecken på åldrande, såsom rynkor, och att andra sjukdomar potentiellt kunde förebyggas. En cancerförebyggande effekt ansågs vara en av terapins främsta fördelar, liksom en minskad risk för hjärtsjukdom.
Det fanns dock även nackdelar. I vissa fall kunde för höga doser östrogen rubba kroppens känsliga hormonbalans och potentiellt förvärra vissa cancerformer, exempelvis bröstcancer.
Hormonersättningsterapi började utvecklas under 1980-talet, och läkare började förskriva progesteron utöver östrogen. I vissa fall förskrevs även små doser testosteron för att hjälpa kvinnor som förlorade hår under klimakteriet, med viss framgång.
Hälsoriskerna fanns dock kvar. Dagens östrogen-, progesteron- och testosteronpreparat är syntetiskt framställda, och även om de effektivt efterliknar de naturliga hormonernas funktion betraktades de inte som perfekta.
Från slutet av 1980-talet och fram till idag har apotek med egen tillverkning samt vissa receptfria läkemedelsföretag experimenterat med naturliga, växtbaserade former av östrogen och progesteron. Östrogen från soja och växtbaserat östrogen från vilda jamsrötter används nu i stor utsträckning, och många läkare anser att dessa naturliga hormoner är säkrare, även om långtidsstudier ännu saknas.
Hormonersättningsterapi rekommenderas vanligtvis när klimakteriesymtomen börjar, och kan ibland ges redan under premenopausen – den fas då hormonproduktionen börjar avta. Behandlingen rekommenderas även för kvinnor som genomgår en hysterektomi, det vill säga en operation där livmodern tas bort, eller i vissa fall en endometrieablation, där livmoderslemhinnan avlägsnas.
Biverkningarna kan faktiskt likna de normala klimakteriebesvären, inklusive värmevallningar och irritabilitet. Läkaren kan därför behöva justera hormondoserna för att hitta rätt balans för varje enskild patient.
Medan de flesta receptfria östrogentillskott är helt säkra finns det viss kontrovers kring deras doseringsmetoder. De levereras oftast som en kräm som gnids in på olika ställen på kroppen, och det finns en risk att medicinen i krämen samlas i botten av behållaren.
Detta kan innebära att man får i sig för mycket östrogen vissa dagar och för lite andra dagar. Det bästa är alltid att rådfråga en läkare och få professionell vård innan du påbörjar någon form av hormonersättningsterapi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online