Venöst trängsel liknar åderbråck i benen. Vid båda dessa tillstånd finns en defekt i klaffarna i de vener som leder blodet tillbaka till hjärtat, vilket gör att blodet rinner baklänges och samlas upp i kärlen. När detta sker i nedre delen av buken, kring de kvinnliga könsorganen, kallas tillståndet ibland för bäckenträngsel, eller pelvic congestion syndrome.
Det råder ingen konsensus om den exakta orsaken till venöst trängsel. Det finns dock forskning som pekar på den vätskeansamling och viktökning som är förknippade med graviditet som en möjlig orsak. Eftersom hormonet östrogen är känt för att försvaga kärlväggarna, och eftersom östrogennivåerna är höga under graviditeten, antas detta hormon spela en roll vid utvecklingen av tillståndet. Det kan även finnas andra anatomiska förändringar i kroppen som medicinska vetenskapen ännu inte helt förstår, men som bidrar till att venöst trängsel uppstår.
Det är okänt hur många kvinnor som lider av venöst trängsel, men konservativa uppskattningar tyder på att cirka 30 procent av alla vuxna kvinnor någon gång drabbas av den kroniska bäckensmärta som är förknippad med tillståndet. Alla kvinnor med venöst trängsel får dock inte kronisk bäckensmärta, och många fall diagnostiseras troligen aldrig.
Det vanligaste symtomet vid venöst trängsel är smärta. Smärtan beskrivs oftast som dov och kan öka i intensitet före menstruation, under samlag, efter långvarigt stående samt mot slutet av en graviditet.
Även om smärta är det främsta symtomet finns det andra tecken som kan tyda på tillståndet. Vissa besvär kan bli så svåra att de påverkar patientens livskvalitet och relationer. Dessa kan omfatta:
Kvinnor som drabbas av sådana oförklarliga symtom bör alltid kontakta sin läkare för utredning.
Venöst trängsel är notoriskt svårt att behandla effektivt, och resultaten varierar mellan olika behandlingsformer. Läkemedelsbehandling har inte visat sig framgångsrik mot själva tillståndet, men smärtlindring kan vara lämplig för att dämpa kraftigt obehag. Vissa radiologiska tekniker, exempelvis embolisering av de drabbade venerna, har visat lovande resultat, och kirurgi finns som en sista utväg. Vissa patienter har också fått lindring genom kompletterande behandlingsmetoder som fysioterapi, psykologiskt stöd och akupunktur.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online