Värmevallningar är ett av de vanligaste symtomen under klimakteriet – den period i en kvinnas liv då menstruationen successivt upphör. Upplevelsen varierar från kvinna till kvinna, men fenomenet kännetecknas oftast av en intensiv känsla av inre värme som åtföljs av rodnad, svettning och ökad hjärtfrekvens. Efter en värmevallning är det vanligt att drabbas av frossa och gåshud. Vissa kvinnor upplever mycket besvärliga symtom flera gånger per dag, medan andra bara har lindriga och sällsynta besvär. En enskild värmevallning brukar pågå från cirka trettio sekunder upp till några minuter.
Det mest utmärkande draget hos en värmevallning är en plötslig känsla av inre värme som främst drabbar ansiktet och överkroppen. Intensiteten kan variera från en lindrig värmeupplevelse till en nästintill outhärdlig hetta som sprider sig genom hela kroppen.
Under en värmevallning blir ansiktet ofta rött och rodnat. Röda, fläckiga partier kan även uppstå på andra delar av kroppen, exempelvis på bröstet eller ryggen. Rodnaden beror på att blodkärlen i huden vidgas när kroppstemperaturen stiger.
Kroppens naturliga reaktion på den plötsliga värmen är att börja svettas för att sänka temperaturen. Hur mycket man svettas varierar mellan olika kvinnor – allt från lätt fuktighet i pannan till kraftig transpiration som kan kräva ett klädbyte.
En annan vanlig reaktion hos vissa kvinnor är att hjärtat plötsligt slår snabbare eller oregelbundet. Hjärtklappning kan därför också vara ett kännetecken på värmevallningar, även om den oftast går över så snart själva vallningen bedarrar.
Efter den intensiva värmen kan du gå från att känna extrem hetta till extrem köld. När svetten avdunstar och kyler ner kroppen avslutas värmevallningen ofta med frossbrytningar och gåshud – en påminnelse om hur dramatiskt kroppens temperaturreglering kan svänga under klimakteriet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online