Arsenik är känt som ett klassiskt gift i otaliga eleganta deckarhistorier. De flesta vet därför att ämnet är livsfarligt, och många är också medvetna om att arsenik förorenat stora delar av världens vattentillgångar. Det innebär att giftet kan ta sig in i människokroppen via kokvatten, dricksvatten och bevattning.
Arsenik förekommer i vatten i två former: arsenat och arsenit. Arsenat kan relativt enkelt avlägsnas genom en kombination av filtrering och klorbehandling. Det går till och med att reducera arsenathalter lokalt med hjälp av växter som andmat och vattenhyacint.
Arsenit har däremot visat sig betydligt svårare att hantera, vilket har lett forskare att undersöka bioremediering av arsenikförorenat vatten. Bioremediering innebär att biologiska organismer används för att bryta ner föroreningar till ofarliga beståndsdelar. När det gäller arsenik är det framför allt bakterier och alger som står i fokus för forskningen.
En strategi inom bioremedieringen är att låta bakterier omvandla arsenit till arsenat, så att den senare kan behandlas med redan etablerade metoder. NT-26 är namnet på en bakterie som tycks kunna ”äta” arsenit och utsöndra den som arsenat. Omvandlingen sker med hjälp av ett specifikt enzym. Forskare söker nu efter samma enzym hos andra bakteriestammar, i hopp om att kunna använda fler än en organism i de globala insatserna för att rena vatten från arsenik.
Arsenik räknas kemiskt som en metall, och det är välkänt att alger kan ta upp metaller ur sin omgivning. I Sydasien har studier genomförts där alger kombinerades med risodling för att undersöka om alger i odlingsvattnet kunde minska mängden arsenik som sugits upp i riskornen. Resultaten var slående: upptaget av arsenik minskade med upp till 71 procent i vattnet som innehöll alger.
Blågröna alger, gröna alger och kiselalger har alla visat sig effektiva när det gäller att absorbera arsenik från vatten. Flera pågående studier undersöker dessutom om alger kan användas för att sanera jordar som under lång tid bevattnats med arsenikförorenat vatten.
Järn och mangan är andra vanliga föroreningar i vatten, och deras bioremediering har länge skötts av olika bakterier som oxiderar båda metallerna. Studier av grundvattenrening i området kring Thessaloniki i Grekland gav dock ett överraskande resultat: samma organismer verkade också sänka arsenikhalterna i det biooxiderade vattnet.
Forskarnas hypotes är att ett järnoxiderande enzym, katalas, i själva verket kan omvandla arsenik till väteperoxid. Upptäckten öppnar nya möjligheter att utnyttja redan beprövade reningstekniker även mot arsenikföroreningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online