Tecknadfiguren Kalle Anka får allt att framstå som tamt och oskyldigt. Tyvärr kan riktiga änder bära på obehagliga sjukdomar och dessutom vara irriterande högljudda. Ändernas spillning har burit på fågelinfluensa, vilket bidragit till globala utbrott. Tre av 1900-talets stora influensapandemier uppstod när fågelinfluensavirus införlivades i mänskliga influensavirus. Änder kan också förstöra en bondes grödor, vilket gör att ljudbaserad skrämsel ofta blir ett nödvändigt skydd.
Fyrverkerier, visselbomber, tjutande signalraketer och enkla knallbomber är effektiva medel för att skrämma änder. De flesta så kallade ”raketsmällare” avfyras från modifierade handeldvapen eller hagelgevär i kaliber 12 till 20, med en räckvidd på cirka 30 till 150 yards (27–137 meter). Metoden är mer effektiv än ett enkelt gevärsskott, eftersom projektilen exploderar mitt i luften där fåglarna befinner sig.
En genomträngande polisvissla skrämmer bort änder, men bara tillfälligt. Detsamma gäller klangande aluminiumpannor, vare sig de hålls i handen eller hängs upp på en påle. Även lufthorn erbjuder bara en kortsiktig lösning. Mer avancerade skrämselsystem använder flera horn som drivs av kraftfulla, kommersiella elektriska luftkompressorer. Dessa kan kopplas till rörelsedetektorer eller tidur och placeras nära dammar och tänkbara häckningsplatser.
Dessa enheter kallas ofta ”propankanoner”. De avfyrar ingen projektil utan använder propangas för att alstra ett kraftigt, dånande ljud. Utbudet spänner från manuella, mekaniserade enheter med enkelskott till elektroniska modeller som avger slumpmässiga, roterande multiskott. Kanonerna kan ställas in för ett lokalt dån som täcker ett mycket litet område, eller för större ljudvågor som ekar över hela tio hektar. Digitala tidur och ljuskänsliga fotoceller gör det möjligt att styra avfyrningen automatiskt samt slå på och stänga av enheterna.
Detta är en av de äldsta metoderna för att skrämma änder. Tränade hundar börjar omedelbart skälla så snart änder försöker landa. Hundarna placeras vanligtvis i en löpkabel eller får springa fritt medan de skäller och jagar bort fåglarna.
Många skrämselljud kan också störa människor. Slumpmässigt genererade ljud och nödrop är två typer av syntetiserade ljudenheter som är särskilt utformade för att inte besvära mänskliga öron. Den slumpmässiga enheten, kallad ”AV-larm”, avger ett vibrerande ljud som stör ankans sensoriska system och väcker ångest, stör kommunikationen mellan parterna och skapar obehag – vilket tvingar fåglarna att lämna området. Digitala enheter använder datorchips för att återge extremt verklighetstrogna nödrop från änder samt andra störande ljud. Dessa digitala enheter kan dessutom locka rovdjur som hökar, vilka cirkulerar i luften och därmed skrämmer bort änderna ytterligare.
Eftersom änder med tiden vänjer sig vid enskilda ljud ger bästa resultatet ofta en kombination av flera metoder som varieras regelbundet. Genom att alternera mellan pyroteknik, automatiska smällare, hundar och elektroniska larm minskar risken att fåglarna vant sig och återvänder till platsen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online