Tecken och symtom på Pseudomonas-kolonisering

```html

Pseudomonas är en gramnegativ, stavformad bakterie som naturligt förekommer i jord, vatten, växter, djur och människor, men som har utvecklats till en potentiellt mycket virulent, vårdrelaterad (nosokomial) patogen. Den är den vanligast isolerade bakterien hos patienter som vårdats på sjukhus i mer än en vecka och en frekvent orsak till vårdförvärvade urinvägsinfektioner, bakteriemi och lunginflammation. Resistensen mot antibiotika ökar dessutom stadigt, särskilt hos arten Pseudomonas aeruginosa.

Vem drabbas?

Liksom de flesta vårdförvärvade infektioner utnyttjar Pseudomonas sårbara värdar. Bakterien är dock listigare än de flesta och kan angripa praktiskt taget vilken vävnad som helst – men nästan aldrig vävnader som inte redan är skadade eller försvagade. Den söker sig till svåra brännskador, cancer och aids samt till alla som av någon anledning har ett nedsatt immunförsvar.

Bakterien trivs i fuktiga miljöer och växer sällan på torr hud. Denna kombination av egenskaper leder till urinvägsinfektioner via katetrar, luftvägsinfektioner hos patienter i respirator, hudinflammation (dermatit), mjukdelsinfektioner samt ben- och ledinfektioner hos opererade patienter med frakturer. Även mag-tarminfektioner och spridda systeminfektioner kan uppkomma.

Tecken och symtom på kolonisering

Kolonisering betyder att mikroorganismer finns i eller på kroppen utan att för tillfället orsaka sjukdom. De kan höra till kroppens normalflora, eller hållas i schack av immunsystemet. Hos friska individer ger Pseudomonas-kolonisering få eller inga yttre tecken eller symtom.

Eftersom koloniseringen är tyst testas de som löper störst risk regelbundet och får ofta profylaktisk antibiotika – framför allt patienter med cystisk fibros. Väl etablerad är infektionen mycket svår att utrota och leder ofta till progressiv lungskada. Så svårbehandlad är den att vissa patienter med cystisk fibros kan erbjudas vaccination.

Tecken och symtom på infektion

Infektion innebär att organismen aktivt orsakar sjukdom. Symtomen varierar beroende på var i kroppen infektionen sitter, men Pseudomonas har ofta en karakteristiskt sötaktig lukt och ger – som alla infektioner – feber.

• Lungor: Lungangrepp och därav följande lunginflammation är vanligt hos immunkomprometterade, respiratorvårdade patienter och personer med kronisk lungsjukdom. Kännetecken är svår andnöd, förvärrad produktiv hosta, feber, frossa och förvirring.
• Hjärta: Endokardit (hjärtslemsinflammation) yttrar sig genom feber, allmän sjukdomskänsla och nyuppkommet blusljud.
• Hud och mjukdelar: Cellulit och hypotermi kan tyda på att bakterien invaderat vävnaderna, särskilt hos brännskadade.
• Mag-tarmkanal: Orsakar diarré och kan i svåra fall leda till hjärnhinneinflammation (meningit).
• Skelett: Långvariga postoperativa smärtor i ben och leder kan signalera infektion i skelettet.

Behandling

Antibiotika, peroralt eller intravenöst, är den vanligaste behandlingsformen. Vilken typ som väljs och hur länge behandlingen pågår beror på var infektionen sitter och hur allvarlig den är. På grund av den ökande resistensen styrs valet av läkemedel ofta av odlingsresultat och resistensbestämning.