Kloreringen av offentligt dricksvatten har varit en etablerad metod i över hundra år och har räddat otaliga liv genom att skydda befolkningen mot sjukdomsalstrande bakterier. Trots detta är det först sedan 1991 som forskningen börjat undersöka de långsiktiga effekterna av att regelbundet dricka klorerat vatten.
Studierna är fortfarande begränsade, eftersom det är svårt att följa stora grupper människor under långa tidsperioder. Ändå tyder flera resultat på att långvarig konsumtion av klorerat vatten kan få betydande konsekvenser för hälsan. Här sammanfattas de viktigaste forskningsrönen.
Många kommuner världen över använder klorering som främsta metod för att desinficera dricksvatten. En studie publicerad i juliutgåvan 1998 av tidskriften Environmental Research undersökte sambandet mellan vattenklorering och cancerrisken i 28 stadsområden på Taiwan.
Forskarna fann att klorering var positivt korrelerad till en ökad förekomst av ändtarmscancer, lungcancer, blåscancer och njurcancer. Författarna underströk dock att resultaten måste tolkas med försiktighet, eftersom urvalet i studien var relativt litet.
En studie som publicerades i januariutgåvan 1999 av Epidemiology jämförde cancerfrekvensen med olika dricksvattenkällor bland män i olika delar av Iowa i USA. Forskarna intervjuade fler än 3 000 manliga invånare samt deras respektive vattenverk.
Resultatet visade ett tydligt samband mellan vattenklorering och risken att utveckla blåscancer. Studien fann också att risken ökade i takt med antalet år en person konsumerat klorerat vatten – ju längre exponeringstid, desto högre risk.
Sjukdomsalstrande bakterier kontaminerar ofta brunnar på landsbygden. För att skydda hälsan uppmanas landsbygdsbor i Saudiarabien att behandla brunnsvatten med kalciumhypoklorit, vilket eliminerar de bakterier som orsakar diarré – särskilt farligt för barn.
En studie från april 1995 i The Journal of Tropical Medicine and Hygiene visade att barn i familjer som drack obehandlat vatten löpte dubbelt så stor risk att smittas av diarréframkallande bakterier. Detta illustrerar den andra sidan av myntet: utan klorering skulle risken för vattenburna infektioner vara betydligt större.
Tidigare studier om sambandet mellan vattenklorering och graviditetskomplikationer eller för tidig förlossning har varit relativt otydliga. Men en långtidsstudie med stort urval, publicerad i majutgåvan 2004 av Toxicology, gav nya svar.
Forskarna utvärderade mer än 180 000 kvinnor från över 120 kommuner på Taiwan, som alla fött ett enda barn mellan 1994 och 1996. Resultatet visade en liten men statistiskt signifikant ökning på 2 procent av för tidiga förlossningar bland kvinnor som drack klorerat vatten, jämfört med kvinnor som använde alternativa vattenkällor.
Forskningen pekar på att långvarig konsumtion av klorerat dricksvatten kan kopplas till vissa hälsorisker, framför allt ökad cancerrisk och något högre frekvens av för tidiga förlossningar. Samtidigt är klorering en livsviktig barriär mot farliga bakterier, vilket gör avvägningen komplex. Fortsatt forskning behövs för att kunna dra säkra slutsatser och för att utveckla alternativa rensningsmetoder som minimerar biverkningarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online