De flesta av oss förväntar sig inte att mötas av en stank av ruttna ägg när vi öppnar vattenkranen. Det är särskilt obehagligt när man duschar. Svavel i vattnet är visserligen inget trevligt fenomen, men det brukar normalt sett inte vara någon anledning till oro – och det finns flera åtgärder du kan vidta för att minska eller helt eliminera den obehagliga lukten.
I vissa delar av USA innehåller dricksvattnet svavel i form av sulfater – en kemisk förening av grundämnena svavel och syre – vilket ger vattnet dess karakteristiska lukt av ruttna ägg. Sulfater tar sig in i vattnet när det rinner genom jordarter rik på organiskt material som innehåller sulfater, eller när det filtreras genom berglager med järnkis (pyrit), ett mineral som består av järn och svavel. I områden med stora fyndigheter av kol eller petroleum kan grundvattnet dessutom ta upp svavelföreningar från dessa mineraler.
Naturligt förekommande bakterier, kallade svavelreducerande bakterier, använder svavelföreningar som energikälla. När de bryter ner sulfaterna bildas gasen vätesulfid – själva källan till lukten av ruttna ägg. Eftersom dessa bakterier inte behöver syre trivs de i miljöer med låg syrehalt, exempelvis i djupa brunnar, vattenledningar, varmvattenberedare och vattenavhärdare.
Sulfater i dricksvatten kan ha en laxerande effekt på både människor och djur. Med tiden vänjer sig dock både människor och djur vid sulfaterna och besväras inte längre av dem. Vätesulfid är en giftig gas, men förekommer sällan i dricksvatten i farliga koncentrationer. I vissa fall kan förekomst av vätesulfid dock tyda på att vattentillförseln kontaminerats av avloppsvatten. Av den anledningen är det klokt att låta testa vattnet för fekalbakterier om vätesulfid påvisas.
De flesta delstater har laboratorier för vattentestning och erbjuder provtagningskit. När du beställer ett kit är det viktigt att du informerar laboratoriet om att provet ska analyseras för svavel, eftersom ett konserveringsmedel måste användas för att hindra den lösta vätesulfidgasen från att avdunsta innan analysen kan genomföras. Eftersom lukten i vattnet kan ha många olika orsaker är det också viktigt att frågeformuläret som medföljer kittet fylls i korrekt, så att laboratoriet kan fastställa rätt orsak till problemet.
Lösningen kan vara så enkel som att chockklorera brunnen för att döda de svavelreducerande bakterierna. Andra alternativ är att hämta vatten från en annan källa, använda flaskvatten eller installera ett vattenbehandlingssystem. Vattenbehandlingssystem behandlar vanligtvis hela hushållets vattentillförsel, och på lång sikt kan detta alternativ vara billigare än flaskvatten eller att borra en ny brunn. Och självklart – om lukten inte stör dig är det billigaste alternativet helt enkelt att ignorera den.
Svavel i dricksvatten är ett vanligt och oftast ofarligt problem som främst utgör ett estetiskt bekymmer. Genom att identifiera orsaken, testa vattnet regelbundet och välja rätt behandlingsmetod kan du säkerställa att ditt hushålls vatten både luktar gott och är säkert att dricka.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online