Primära och sekundära föroreningar – vad är skillnaden?

Föroreningar har varit en källa till oro i USA sedan 1970-talet, då frågan blev en nationell angelägenhet under Nixons administration. Allteftersom problemet har förändrats och utvecklats har listan över olika typer av föroreningar blivit allt längre. Primära föroreningar är illa nog i sig, men därutöver har även sekundära föroreningar lagts till i den skadliga blandningen.

Vad är primära föroreningar?

En primär förorening är något som släpps ut direkt från en källa ut i miljön. En klassisk bild är en fabrikskorsten som avger föroreningar rakt ut i atmosfären – det är ett typiskt exempel på en primär föroreningskälla.

Konsumenter kan också bidra till primära utsläpp. Äldre sprayburkar av aerosoltyp avger kolväten till miljön vid användning. Burkar som innehåller argon räknas som primära föroreningskällor eftersom gasen skapar problem i atmosfären, medan burkar som drivs med enbart tryckluft är betydligt ofarligare för miljön.

Vad är sekundära föroreningar?

Sekundära föroreningar uppstår när två eller flera typer av primära föroreningar blandas samman i miljön och bildar ett helt nytt förorenande ämne. Dessa föroreningar släpps alltså inte ut direkt från någon människoskapad eller naturlig källa – de är istället en produkt av föroreningar som redan finns i miljön, vilka tillsammans skapar något nytt och potentiellt farligt.

Exempel på primära och sekundära föroreningar

Några vanliga primära föroreningar som släpps ut i luften är kolväten, kväveoxider och svaveldioxid. Ett välkänt exempel på en sekundär förorening är ozon nära marken, som bildas som en direkt följd av att kolväten och kväveoxider reagerar med varandra i atmosfären.

Reglering och kontroll

I USA är Environmental Protection Agency (EPA) den myndighet som ansvarar för att kontrollera och reglera föroreningar som släpps ut i miljön. EPA bevakar både utsläpp av primära föroreningar och den aktivitet som leder till bildandet av sekundära föroreningar, och arbetar aktivt för att minska dem så långt som möjligt.

Om halterna av dessa föroreningar orsakar problem – till exempel att skadliga gaser släpps ut i atmosfären och bryter ner det naturliga ozonlagret högt upp i jordens atmosfär – är det EPA som skickas ut för att undersöka situationen, utfärda vite eller böter samt rapportera till regeringen om läget.