Den traditionella metoden för att testa vattenhårdhet är tvålmetoden, men i takt med vetenskapens framsteg bygger de vanligaste metoderna idag på kemiska reaktioner som visar hur hårt ett vattenprov är. De två mest använda metoderna är titreringen, som de flesta yrkesverksamma föredrar, samt testkit för vattenhårdhet som ofta används av hemägare. När du har testat vattnet behöver du sedan tolka resultaten och avgöra om vattnet behöver mjukgöras.
Även om USA:s miljöskyddsmyndighet (EPA) inte betraktar hårt vatten som någon hälsorisk kan det ge vattnet en obehaglig smak. Samtidigt uppger National Academy of Science att extremt hårt vatten bidrar med viktiga mängder kalcium och magnesium i den dagliga kosten.
Före förfiningen av EDTA-titreringsmetoden och utvecklingen av testkit för hårt vatten förlitade sig både hemägare och proffs på tvålvattenmetoden för att avgöra graden av hårdhet. Metoden har stått tidens prövning och är fortfarande tillförlitlig.
Så här gör du: Fyll ett glas halvvägs med kranvatten och ett annat glas halvvägs med destillerat vatten. Tillsätt 10 droppar diskmedel i varje glas, sätt på lock och skaka ordentligt. Glaset med destillerat vatten bildar rikligt med tvålskum. Gör inte ditt kranvatten det har du hårt vatten – ju mindre skum, desto hårdare är vattnet.
Om du besöker ett vattenreningsverk kanske du lägger märke till en diskho i testlaboratoriet där vattnet alltid rinner. Det finns god anledning till detta: vattnet som testas ska komma direkt från systemet och inte vara det som står stilla i ledningarna.
Titreringsmetoden använder en lösning av etylendiamintetraacetat (EDTA) som utlöser en kemisk reaktion med kalcium och magnesium i vattnet. Finns något av mineralerna i provet blir vattnet rött – finns de inte blir det blått.
Dessa kit finns vanligtvis att köpa online och i butiker som säljer pooltillbehör. Ett kit innehåller en flaska med en färgskala på utsidan och flera testremsor på insidan.
Så här använder du kitet: Öppna kranen och låt vattnet rinna några minuter. Håll sedan en remsa under det rinnande vattnet i några sekunder. Skaka av remsan när du tagit bort den från kranen för att bli av med överflödig vätska, och jämför därefter färgen på remsan med färgskalan på flaskan. Den färg som remsan matchar anger graden av hårdhet i ditt vatten.
USA:s inrikesdepartement och Water Quality Association har ett klassificeringssystem för att bedöma vattenhårdhet. Enligt systemet är mjukt vatten 0–1 grains per gallon (gpg), medan 1–3,5 gpg är något hårt. Vatten med 3,5–7 gpg är måttligt hårt, och 7–10,5 gpg betraktas som hårt. Allt över 10,5 gpg klassificeras som mycket hårt. Som referens motsvarar 1 grain per gallon cirka 17 mg/l kalciumkarbonat, alltså ungefär en tysk hårdhetsgrad.
Vatten med värden över 7 gpg har troligen en obehaglig smak, och då kan det vara värt att överväga en avhärdare eller ett filtreringssystem. Tänk dock på att mjukgjort vatten inte är lämpligt för bevattning av växter och trädgårdar på grund av sitt höga natriuminnehåll.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online