Kadmium är ett grundämne som inom industrin används som korrosionsskyddande beläggning på andra metaller. Genom galvanisering får den behandlade ytan hög elektrisk ledningsförmåga, låg oxidation och en låg friktionskoefficient. Kadmium ger dessutom ytor en jämn finish som underlättar applicering av lim och andra bindemedel.
Trots sina tekniska fördelar är kadmium ett starkt giftigt tungmetall som kan orsaka allvarliga hälsoproblem vid felaktig hantering. Exponering sker främst genom inandning av kadmiumrök och damm, till exempel vid svetsning eller lödning av kadmiumbelagda material i dåligt ventilerade utrymmen. Nedan går vi igenom de viktigaste hälsoeffekterna samt hur kadmiumförgiftning kan diagnostiseras.
Akuta symtom på kadmiumförgiftning uppstår oftast efter kortvarig men intensiv exponering i arbetsmiljöer med dålig ventilation. De vanligaste akutreaktionerna är metallrökfeber, andningsbesvär och mag-tarmbesvär.
Metallrökfeber liknar influensa med feber, frossa och muskelvärk, och besvären går oftast över av sig själva inom en vecka. Andningsbesvären innefattar inflammation i luftstrupe, bronker och lungor, vilket i svåra fall kan leda till lungödem – vätskeansamling i lungorna. Kombinationen av kraftig inflammation och ödem är dödlig i de flesta allvarliga fallen. Mag-tarmbesvär kan visa sig som kväljningar, illamående, kräkningar, yrsel, kramper och i värsta fall medvetslöshet.
Kroniska hälsoproblem kan utvecklas efter långvarig eller upprepad exponering för kadmiumrök och kadmiumdamm. Bland de dokumenterade effekterna finns kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), lungfibros och nedsatt luktförmåga.
Njurarna är särskilt utsatta eftersom de lagrar omkring hälften av allt kadmium som tas upp i kroppen. Detta leder till tubulär proteinuri och glomerulär dysfunktion, med risk för kronisk njurinsufficiens och njursten. Forskning tyder dessutom på att kadmium kan påverka skelettet och bidra till osteomalaci (benvävnadsuppmjukning) och osteoporos (benskörhet).
Det finns vetenskapliga belägg för att kadmium är cancerframkallande och kan öka risken för lungcancer, prostatacancer och magcancer. Studier av arbetare inom kadmiumindustrin visar en liten men statistiskt signifikant ökning av lungcancer, även en del av denna ökning kan bero på samtidig exponering för arsenik- och nickelrök som förekommer i kadmiumfabriker.
Sambandet mellan kadmiumexponering och prostatacancer har påvisats i både epidemiologiska studier och djurförsök på råttor. Mag- och njurcancer har dessutom kopplats till kombinationen av kadmium och rökning, vilket antyder att flera ämnen tillsammans kan förstärka varandras carcinogena effekter.
Tre huvudtester används för att påvisa kadmiumförgiftning: helblodsanalys, mätning av kadmium i urin och analys av plasmaproteiner i urinen.
Hellblodstestet används för att upptäcka nylig exponering genom ett blodprov. Mätning av kadmium i urinen speglar istället långtidsbelastningen, eftersom kroppen lagrar kadmium i njurarna över tid. Analysen av plasmaproteiner i urinen är inte ett direkt test för kadmium, men ger en indikation på njurskada orsakad av kadmiumexponering och används därför som ett viktigt komplement i diagnostiken.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online