Etylendiamintetraättiksyra, förkortat EDTA, är ett kemiskt tillsatsämne som används i vattenavhärdningssystem för att avlägsna föroreningar från dricksvatten, såsom koppar, järn och nickel. Eftersom ämnet har starka bindningsegenskaper och kan fästa vid metaller finns det frågor om dess eventuella negativa hälsoeffekter. Här går vi igenom vad forskningen säger om toxicitet, biverkningar och typiska koncentrationer.
Enligt National Center for Biotechnology Information (NCBI) är den lägsta dos som orsakar en toxisk effekt hos djur 750 milligram per 2,2 pund (cirka 1 kilogram) kroppsvikt per dag. Bindningsämnena i EDTA kan orsaka toxicitet i cellerna och har i studier kunnat ge upphov till lätta skador på DNA. Däremot har ämnet inte visats vara cancerframkallande.
Studier där djur exponerats för EDTA via munnen har visat biverkningar, bland annat effekter på utveckling och reproduktion. Fynden har väckt frågor om vad långvarig exponering skulle kunna innebära även för människor, särskilt vid högre doser än de som normalt förekommer i behandlat dricksvatten.
Den vanligaste koncentrationen av EDTA i vattenavhärdningssystem ligger på cirka 2 procent. Andra salter som används i systemen förekommer ofta i ännu lägre koncentrationer. Vid dessa nivåer är den faktiska exponeringen för den enskilda konsumenten betydligt lägre än de doser som visat skadliga effekter i djurstudier.
EDTA fyller en viktig funktion i vattenavhärdning genom att binda metaller som koppar, järn och nickel. Även om forskning på djur visar toxiska effekter vid höga doser samt vissa utvecklings- och reproduktionsrelaterade biverkningar, är koncentrationerna i vattenavhärdare låga. För de flesta användare bedöms risken därför som liten. Är du osäker kan du kontakta din kommunala vattenleverantör eller välja ett avhärdningssystem utan EDTA.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online