Asbest är inte lätt att känna igen för den genomsnittlige personen. Det är en grupp av sex silikatmineraler som består av tunna fibrer med egenskaper som gör dem värmebeständiga, flexibla och kemiskt inert. Asbest förekommer naturligt i vissa bergarter och geologiska lager.
Tack vare sina unika egenskaper kom asbest att användas i allt större utsträckning av tillverkare och byggbranschen, bland annat i isoleringsmaterial, asbestcementprodukter samt inom fordonsindustrin. Fram till 1970-talet innehöll de flesta isolerande byggprodukter asbest. År 1989 fattades ett beslut om att förbjuda användningen av asbest, eftersom fibrerna är mycket giftiga vid inandning. Personer som saknar professionell utbildning i provtagning bör helt undvika direkt kontakt med asbest.
Kontakta byggnadens ägare eller fastighetsförvaltare för att få reda på när byggnaden uppfördes, helst innan du flyttar in. Begär detaljerad information om vilka isoleringsmaterial som använts, exempelvis i väggar, takplattor, takpannor, ljudisolerade väggar och golvmaterial.
Gäller det fordon bör du undersöka vilka material som användes vid tillverkningen, såsom isoleringsmaterial, bromsbelägg, packningar och kopplingsbelägg, innan du köper dem. Är materialet tillverkat tidigare än 1970-talet bör du räkna med att det kan innehålla asbest.
Låt genomföra en inventering av kommersiella byggnader för att avgöra om materialen innehåller asbest. Är du inte behörig att utföra undersökningen själv bör du kontakta en certifierad asbestinventatör.
Myndigheter varnar för att asbest som rubbas eller skadas utgör en allvarlig fara för både byggnaden och dess brukare, medan intakt, icke lösdrasig asbest som lämnas orört normalt inte är farligt. Säker borttagning kräver utbildade yrkespersoner, fuktmedel, tillsynsmyndigheter och en miljö med negativt lufttryck.
Fukta materialet som misstänks innehålla asbest med hjälp av en vattendimma. Se till att vattnet tränger igenom materialet ordentligt och placera därefter provet försiktigt i en ren behållare med tättslutande lock. Fuktningen förhindrar att dammpartiklar med asbestfibrer sprids i luften.
Märk upp provet tydligt och skicka det till ett testlaboratorium. Att göra provtagningen på egen hand kan vara riskabelt, eftersom asbest bäst lämnas åt de som förstår materialets egenskaper och vet hur det ska hanteras. Analys av bulkprover ska alltid utföras i ett ackrediterat laboratorium.
Kontakta en saneringskonsult eller motsvarande sakkunnig som kan utföra analysen med en metod som kallas polariseringsmikroskopi. Kan du inte extrahera proverna själv utför tekniker både provtagning och testning. Använd engångshandskar och skyddsmask under arbetet.
Har du tillgång till ett testkit kan du analysera provet hemma, men saknar du detta bör provet alltid skickas till ett laboratorium för korrekt undersökning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online