Asbest är ett naturligt mineral som förekommer i sex olika former – krysotil, amosit, krokidolit, antofyllit, tremolit och aktinolit – som alla bildar fibrösa kristaller. Enligt Chrysotile Institute är krysotil den enda form av asbest som fortfarande kommersialiseras idag.
Asbest är inte ett tillverkat material utan bryts direkt ur berget i gruvor. Under jordytan bildas asbestfibrerna från mineralkristaller som växer i sprickor och ådror i mjuka bergformationer. Mineralens kemiska sammansättning liknar ofta den hos de omgivande stenarna mellan vilka den har vuxit.
Eftersom asbestfibrer är extremt värme- och kemikaliebeständiga blev materialet mycket vanligt i USA, där det användes i fler än 3 000 olika produkter – allt från isolering och takplattor till bromsbelägg och cement.
De flesta användningsområden för asbest förbjöds dock i USA av Environmental Protection Agency (EPA) år 1989 på grund av de allvarliga hälsorisker som exponering medför, bland annat lungcancer och mesoteliom. I Sverige infördes ett totalförbud mot asbest redan 1986, och inom EU har asbest varit helt förbjudet sedan 2005.
Enligt EPA kan asbestfibrer släppas ut i miljön på flera sätt:
Asbestfibrer som hamnar i vattenkällor sjunker så småningom ner till bottnen, men kan då finnas kvar i sedimenten under lång tid. Detta gör att gamla gruvområden och nedlagda industrier fortfarande kan utgöra en risk för både människor och natur.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online