Vatten är livsnerven i alla samhällen, stora som små. För att hålla vattenkällorna fria från främmande ämnen som tungmetaller, föroreningar, humus och mikrober samlas prover in och testas av statligt ackrediterade laboratorier. Genom att analysera vattenprover kan halterna av exempelvis klor och jod mätas och styras.
Analyser av vatten omfattar många olika procedurer och kontroller för att mäta mängden ämnen som finns i vattnet. Provtagning och analys är inte bara viktig för hushållsbruk utan också för industriellt bruk, eftersom vissa industrier kräver en ännu renare och mer strikt kontrollerad vattenkälla. Vattenprover samlas in, frysas och skickas till laboratorier där de analyseras noggrant.
I den första fasen kontrolleras vattnets halt av löst syre samt dess mikrobiella nivåer. Syrehalten i floders och sjöars vatten avgör hur lämpliga de är som livsmiljöer. Hög syrehalt signalerar ett friskt ekosystem, medan låg syrehalt tyder på motsatsen.
Vatten är också en reservoar för mikrober, och vissa av dessa mikroorganismer är skadliga för människor och andra organismer. Bakterier som E. coli och shigella är sjukdomsframkallande och förekommer i vatten. Vatten med hög koncentration av dessa mikrober kan orsaka sjukdomar som dysenteri, kolera, tyfoidfeber och diarré.
Allt vatten innehåller någon mängd lösta tungmetalljoner, till exempel bly och kvicksilver. Dessa joner är inte farliga i låga koncentrationer, men de kan förekomma i alarmerande mängder i prover tagna från industriella utsläpp. Mineraler som zink, järn, kobolt och nickel finns lösta i vattnet och är nödvändiga för människors hälsa och välbefinnande. När vatten renas från föroreningar och annat främmande material kan halterna av dessa viktiga mineraler dock ibland sjunka.
Gödningsmedel och bekämpningsmedel som används i jordbruket förs bort med regnvattnet, sipprar ner i marken eller blandas med floder och sjöar. Vattnet analyseras därför för bekämpningsmedelsrester för att bedöma hur säkert det är. Efter kemisk behandling av lokala vattenkällor är det också viktigt att kontrollera klor- eller jodhalterna, eftersom dessa kemikalier avdunstar långsamt över tid. Finns de inte kvar i tillräcklig mängd har vattnet inte desinficerats ordentligt för hushållsbruk.
Efter analysen tas en rapport fram som föreslår möjliga åtgärder för att göra vattenkällan drickbar. En drickbar vattenkälla är säker både att dricka och att bada i. Det ultimata målet med vattenanalys är alltså att säkerställa att vattnet blir fullt användbart för människor.
I vissa länder är avloppssystem och ledningar utrustade med automatiska provtagare som inte bara mäter halterna av olika beståndsdelar, utan även registrerar vattenflöde, djup, hastighet och andra fysiska egenskaper.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online