Ytvatten är vatten som samlas på jordens yta, till exempel i hav, sjöar och floder. Enligt den amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) kan ytvatten förorenas av farliga ämnen som löser sig i vattnet eller blandas med det. Föroreningarna kan komma från många olika källor, både tydligt urskiljbara och svårupptäckbara, och de påverkar ekosystem, djurliv och människors hälsa.
Vattenföroreningar delas vanligen in i två former: punktkällor och diffusa källor (icke-punktkällor). En punktkälla är ett förorenande ämne som leds direkt ut i ytvattnet, till exempel utsläpp från industriella och kommunala avloppsreningsverk. Ett välkänt exempel är oljekatastrofen i Mexikanska golfen år 2010. En diffus källa uppstår däremot när föroreningar når vattnet via indirekta miljöförändringar – till exempel när regn sköljer med sig gödningsmedel från åkrar ut i ett närliggande vattendrag.
Gödningsmedel kan innehålla näringsämnen som nitrater och fosfater. Även om dessa ämnen inte är särskilt giftiga i sig kan de orsaka allvarliga och svåra skador på vattenmiljön. Enligt U.S. Geological Survey (USGS) uppstår en process som kallas eutrofiering, eller övergödning, när nitrater och fosfater stimulerar kraftig algblomning. När algerna sedan dör och bryts ner förbrukas syret i vattnet, vilket sänker syrehalten och gör det svårt för fiskar och andra vattendjur att andas. Att använda naturliga gödningsmedel i stället för kemiska kan minska eller helt stoppa övergödningen.
Med avfallsmaterial avses obehandlat avloppsvatten, läckage från septiktankar, dagvatten samt avrinning från jordbruk som når vattendragen. Dessa material kan vara giftiga för alla livsformer, eftersom de kan föra in skadliga organismer som bakterier och virus i vattnet. Konsekvenserna blir ofta smittspridning samt sjukdom och död hos både djur och människor. Kustnära vatten drabbas dessutom ofta av bekämpningsmedel, dumpning till havs och överskott av sediment.
Suspenderade sediment består av slam och jordpartiklar som förs in i vattendrag. Enligt USGS är suspenderade sediment farliga eftersom de påverkar vattnets klarhet och grumlighet samt bidrar till spridningen av giftiga ämnen. Detta kan störa vilda djurs liv, till exempel genom att förändra fiskars beteende vid födosök.
Bland övriga föroreningskällor finns organiska föroreningar, tungmetaller och radioaktiva ämnen. Detergenter, det vill säga tvätt- och diskmedel, räknas som organiska föroreningar. Tungmetaller är särskilt farliga eftersom de kan tas upp av djur. Vanliga exempel är kvicksilver, arsenik och kadmium. När en fisk intar tungmetaller lagras metallen i fiskens fettvävnad, och den som äter sådan fisk riskerar negativa hälsoeffekter. Vissa fiskarter innehåller högre halter kvicksilver än andra, exempelvis tilefish och albacoretunfisk. Radioaktiva ämnen kommer slutligen från kärnkraftverk samt industriell, medicinsk och vetenskaplig användning av radioaktiva material.
Genom att förstå de olika källorna till ytvattenföroreningar – från punktkällor som industriutsläpp till diffusa källor som jordbruksavrinning – blir det lättare att skydda våra sjöar, hav och vattendrag. Medvetna val, som användning av naturliga gödningsmedel och korrekt hantering av avfall, gör verklig skillnad för vattenkvaliteten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online