Blodburna patogener är virus och andra mikroorganismer som orsakar sjukdom via kontakt med blod. Eftersom infektionen finns i en smittad persons blod förekommer den ofta även i andra kroppsvätskor – direkt blodkontakt är därför inte alltid den enda smittvägen. Vissa blodburna patogener utgör få betydande hälsorisker, medan andra kan vara potentiellt dödliga, ofta genom att leda till ytterligare allvarliga sjukdomar. Den amerikanska smittskyddsmyndigheten Centers for Disease Control and Prevention (CDC) tillhandahåller omfattande information om dessa patogener.
Hepatit B angriper levern och kan orsaka livshotande leversjukdomar som cirros (skrumplever), levercancer och leversvikt. Enligt CDC:s uppskattningar dör cirka 3 000 personer varje år i USA av sjukdomar relaterade till hepatit B. Viruset sprids ofta bland injicerande drogbrukare via delade sprutor och kan överföras vid all blodkontakt som innebär att huden punkteras, liksom genom slemhinnekontakt med andra smittsamma kroppsvätskor.
Ett vaccin mot hepatit B blev tillgängligt redan 1982, och vaccinerade personer löper i praktiken ingen risk att insjukna i sjukdomen.
CDC listar hepatit C som den vanligaste kroniska blodburna infektionen i USA. Viruset sprids mest effektivt via direkt blodkontakt där huden punkteras. Överföring genom sexuell kontakt eller andra kroppsvätskor är möjlig men ovanlig. Liksom hepatit B kan hepatit C leda till kroniska och dödliga leversjukdomar. Enligt CDC uppskattas fyra gånger så många människor dö av hepatit C-relaterade sjukdomar som av hepatit B.
Inget vaccin mot hepatit C finns idag.
HIV (humant immunbristvirus) orsakar aids (Acquired Immune Deficiency Syndrome). Aids försvagar immunsystemet, vilket gör det svårt för den smittade att försvara sig mot andra sjukdomar. Aids är ett sent stadium av hiv-infektionen, och modern hivmedicin kan skjuta upp debuten av aids i många år eller till och med årtionden. Hiv sprids främst genom oskyddade sexuella kontakter, men kan också överföras via direkt blodkontakt, exempelvis genom hudpunkteringar eller kontakt med slemhinnor. CDC registrerade över 14 000 hiv-relaterade dödsfall under 2007.
Inget vaccin mot hiv finns idag.
Virala hemorragiska febrar (VHF) är en grupp sjukdomar som drabbar flera organsystem samtidigt. Blödningar, så kallade hemorragier, kan vara ett framträdande symtom. Inom CDC finns en särskild enhet, Special Pathogens Branch, som hanterar de allvarligaste formerna av VHF. Insekter och gnagare är kända värdar för vissa av dessa virus, medan värdarna för andra fortfarande är okända. Ebola och Marburg är två av de mest kända och farliga virala hemorragiska febrarna. CDC:s uppgifter om ebola- och marburgutbrott visar att virusen oftast förekommer i ett fåtal afrikanska länder och ofta är dödliga. VHF kan överföras via blod och andra kroppsvätskor, men vätskorna behöver inte tränga in genom en hudpunktering för att orsaka infektion.
Behandlingsmöjligheterna för dessa virus är begränsade och det finns inga vacciner.
För att minska risken för smitta rekommenderas noggrann handhygien, användning av skyddshandskar vid kontakt med blod, undvikande av delade sprutor samt vaccination där vaccin finns, exempelvis mot hepatit B. Vid arbete där blodexponering kan förekomma bör standardföreskrifter för smittskydd alltid följas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online