Borrelia är en av de vanligaste infektionssjukdomarna, framför allt i Nordamerika och Europa. Sjukdomen orsakas av bakterier som tillhör gruppen Borrelia och överförs främst via fästingbett. När en fästing fastnar på huden kan den gradvis tränga in och överföra bakterierna till blodet, vilket leder till infektion. Fästingar förekommer på pälsen eller huden hos många djur och fåglar, vilket gör dem lätta att få med sig hem från naturen.
Efter ett fästingbett uppvisar det drabbade området ofta en rodnad. Efter ungefär en vecka kan området svullna och små knutor (papler) uppträda. Förändringarna är inte begränsade till ett specifikt område – svullnader kan uppstå på olika delar av kroppen, till exempel i armhålorna och ljumsken. Gradvis utvecklas feber och influensaliknande besvär tillsammans med värk i kroppen. Hudförändringarna kan öka och sprida sig till fler delar av kroppen. Med tiden kan sjukdomen påverka både nervsystemet och rörelseorganen. Upptakten av ledinflammation (artrit) och bestående hudbesvär är slutstadiet i de flesta fall, och sjukdomen kan pågå under lång tid om den inte behandlas.
Det bästa skyddet är att undvika platser där fästingar är vanliga, exempelvis högt gräs och buskage. Om du ofta vistas i sådana miljöer bör du täcka kroppen med heltäckande kläder och använda fästingavvisande medel. Vaccin mot borrelia finns för hundar, och vaccin för människor håller på att utvecklas, men i dagsläget är skyddande kläder och noggrann kroppsbesiktning efter vistelse utomhus det mest effektiva skyddet.
Uppvisar du symtom som tyder på borrelia bör du snarast söka vård för diagnos. Diagnosen ställs främst utifrån typiska symtom och laboratorieundersökningar av blodprover. Polymeraskedjereaktion (PCR) är en annan metod som kan ge tillförlitliga resultat vid diagnostik av borrelia.
Klordioxid sägs spela en viss roll när det gäller att förebygga spridning av infektioner i samband med borrelia. Ämnet är ett kraftfullt antiseptiskt medel som är verksamt mot många olika mikroorganismer. Vid borrelia uppstår ofta hudförändringar på flera ställen på kroppen, och där kan sjukdomsalstrande bakterier eller andra mikroorganismer slå sig ner och orsaka sekundära infektioner. Klordioxid kan hjälpa till att skydda patienten mot dessa infektioner genom att skapa en skyddande, steril yta på de drabbade hudpartierna.
Klordioxid finns huvudsakligen i tre former: som lösning, salva eller tvål. Produkten måste appliceras mycket försiktigt på huden, annars riskerar man att befintliga hudförändringar brister. Klordioxidens molekyler är i regel skonsamma mot huden, och hudkänslighet eller irritation uppstår sällan hos de flesta användare.
Klordioxid kan skydda stora hudområden, men dess förmåga att tränga in i vävnaden är begränsad. Ämnet används främst som desinficerande medel vid vård av hudförändringar orsakade av borrelia. Många läkare kombinerar det med antimikrobiell behandling för att uppnå bättre resultat. Även om klordioxid kan bidra till en god hudvård vid borrelia kan det därför aldrig ersätta etablerad medicinsk behandling som ensam botemedel.
Klordioxid får absolut aldrig sväljas, injiceras eller användas internt – det kan orsaka allvarliga skador. Både Läkemedelsverket och amerikanska FDA varnar starkt för produkter som innehåller klordioxid för intern bruk. Den etablerade och beprövade behandlingen av borrelia är antibiotika enligt läkares ordination. Använd alltid klordioxidbaserade produkter enbart externt och efter samråd med sjukvårdspersonal.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online