Distriktssköterskor fungerar som en bro mellan individer och familjer i ett samhälle å ena sidan och planerare och beslutsfattare inom den lokala förvaltningen å andra sidan. Till medborgarna för de hälsovård och kunskap, och de rapporterar tillbaka om hälsotrender och hot mot de befolkningsgrupper som kommunen eller landstinget ansvarar för.
Sköterskornas främsta uppdrag är tredelat: att förebygga sjukdomar och skador, främja hälsosamma levnadsvanor och upprätthålla god hälsa för alla i samhället.
Begreppet folkhälsoskötsel föddes år 1859, när den legendariska sköterskan Florence Nightingale hjälpte Londons ämbetsmän att organisera ett program som placerade sköterskor i varje stadsdel för att ta hand om hälsoproblemen i respektive område. Själva termen "public health nurse" myntades dock av amerikanen Lillian Wald, som i slutet av 1800-talet grundade Henry Street Settlement i New York.
Folkhälsoskötsel handlade ursprungligen om att vårda fattiga sjuka i deras hem, men Wald insåg att sjukdomarna hon behandlade ofta hade sina rötter i djupare samhällsproblem. År 1950 hade tyngdpunkten i vården flyttats från hemmen till kliniker. Barnavårdscentraler och vaccinationsmottagningar för obeslutade växte i antal, och distriktssköterskor arbetade aktivt för att begränsa smittsamma sjukdomar som polio och tuberkulos.
Dagens sköterskor fokuserar på prevention och utbildning. De arbetar numera i många olika miljöer, bland annat i skolor och på arbetsplatser. Sköterskor som tjänstgör på arbetsplatsen kallas företagshälsovårdssköterskor.
I grunden handlar folkhälsoarbetet om att informera allmänheten om beteenden som kan leda till hälsoproblem – exempelvis rökning, ohälsosamma matvanor, fysisk inaktivitet och rattfylleri.
Distriktssköterskor arbetar ofta med frågor som påverkar mer än bara den enskilda individen. Det kan handla om skärpt kontroll av tobaks- och alkoholförsäljning till minderåriga, fluoridtillsats i dricksvatten samt identifiering och minskning av risker på arbetsplatser. Vissa folkhälssexperter anser att detta samhällsinriktade arbete borde vara huvudfokus, snarare än vård av enskilda patienter.
En viktig del av en distriktssköterskas arbete är att analysera hälsotrender och riskfaktorer inom sitt verksamhetsområde och hjälpa samhällets hälsoplanerare att utforma offentliga policyer för riktade insatser.
Finansieringen av den lokala förvaltningens folkhälsoarbete kommer i huvudsak från statliga och federala källor och är ofta öronmärkt för ett specifikt problem. När samhället har andra angelägna behov kan den lokala nivån tvingas kämpa för finansiering – då spelar informationen som distriktssköterskorna bidrar med en avgörande roll.
I takt med att hälsovårdsplaner och program som Medicaid i USA expanderade under 1990-talet överfördes vården av låginkomsttagare i allt högre grad till privata aktörer. Detta frigjorde resurser för distriktssköterskor att i stället fokusera på att förebygga hälsoproblem i samhället.
Tidigare krävdes endast en sjukhusutbildning eller en kortare högskoleexamen för att arbeta som distriktssköterska. Idag är en kandidatexamen i omvårdnad minimikravet, och många inom yrket läser vidare på avancerad nivå för att kunna specialisera sig inom något av folkhälsoarbetets nya spännande områden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online