Permanentpennor har varit ett självklart skrivverktyg i över 50 år, tack vare bläckets hållbarhet och pennornas förmåga att skriva tydligt även på ytor som inte är papper. Kemikalierna som finns i permanentpennor – xylen, toluen och uretanharts – är det som ger pennorna deras karakteristiska egenskaper: att klara av ovanliga underlag och lämna långvariga budskap.
Även om betydande eller långvarig exponering för dessa kemikalier är skadlig och giftig, är mängden som finns i en permanentpenna minimal för den vanlige användaren. Här går vi igenom de tre viktigaste beståndsdelarna och vad du bör veta om dem.
Xylen är en lättavdunstande, brandfarbar och klar vätska. Ångan är tyngre än luft, vilket innebär att xylenångor i tillräckligt stora mängder samlas i lågt belägna utrymmen. Xylen är en av de mest producerade kemikalierna i USA och utvinns främst ur råpetroleum. Förutom i permanentpennor används ämnet som tillsats i färger, som färglösningsmedel, i bekämpningsmedel och i lim.
Tillräckligt stor exponering för xylen – via förtäring, upptag genom huden eller överdriven inandning – kan ge upphov till systemisk toxicitet, alltså en förgiftning som påverkar hela kroppen.
Precis som xylen är toluen en färglös vätska som förekommer naturligt i råolja samt i toluträdet (Myroxylon balsamum). Utöver användningen i permanentpennor ingår toluen i färger och färgförtunnare, gummi, lacker, nagellack och lim.
Mängden toluen som andas in vid normal användning av en permanentpenna är försumbar. Däremot kan inandning av stora mängder toluen på kort tid, från en kraftigare källa än en penna, orsaka yrsel och dåsighet. Måttlig exponering kan påverka nervsystemet med symtom som trötthet och svaghet, berusat beteende, förvirring, minnesförlust, illamående och i vissa fall tillfällig synnedsättning.
Uretanhartset i permanentpennor fungerar som bindemedel för bläcket. När den alkohol som ingår i bläcket dunstat bildar hartset, som frigörs när pennan används, en tunn film. Filmen har två funktioner: den ger ett jämnt och smidigt bläckflöde vid skrivandet, och den skapar ett starkt grepp mellan pigmentet i bläcket och underlaget, exempelvis papperet.
Uretanhartser används för övrigt flitigt även inomhus, bland annat som ett vanligt ingrediens i väggfärg.
Permanentpennors unika egenskaper bygger alltså på kombinationen av lösningsmedel (xylen och toluen) och bindande hartser (uretan). Vid normal, tillfällig användning utgör pennorna ingen nämnvärd hälsorisk, men god ventilation är alltid klokt – och pennorna bör förvaras oåtkomliga för små barn.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online