Serumproteinelektrofores är en laboratoriemetod som används för att separera blodets proteiner så att de kan identifieras och mätas. Vid provtagningen samlas blod upp i en lufttät behållare eller spruta, varefter serumet – den vätska som återstår när blodet har koagulerat – analyseras i laboratoriet.
Provet placeras på ett lager av agarosgel, ett polysackarid som utvinns ur agar. När en elektrisk ström leds genom gelen börjar proteinerna vandra över ytan. Olika proteiner rör sig i olika hastigheter beroende på deras form, storlek och elektriska laddning. På så sätt bildas ett mönster som gör det möjligt att skilja proteinerna åt och mäta deras relativa mängd.
Gelelektrofores delar upp serumproteinerna i fem grupper: albumin, alfa-1, alfa-2, beta och gamma. Albumin utgör cirka 60 procent av proteinerna i serumet. De övriga proteinerna kallas tillsammans globuliner.
Testet kan påvisa avvikelser i typen och mängden proteiner i serumet, vilket hjälper läkare att ställa diagnoser. Det används även för att följa utvecklingen av en redan diagnostiserad sjukdom över tid och för att utvärdera effekten av behandling.
En liknande metod kan användas för att separera proteiner i urinen. Urinproteinelektrofores kompletterar ofta serumtestet och kan ge värdefull ytterligare information vid utredning av vissa sjukdomar, exempelvis när man söker efter så kallade Bence Jones-proteiner.
Serumproteinelektrofores ger en ungefärlig bild av vilka proteintyper som finns i serumet och används bland annat för att identifiera följande tillstånd:
Eftersom metoden är relativt enkel, snabb och informativ är den ett vanligt och viktigt verktyg inom klinisk kemi och hematologi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online