Vävnadskultur är processen att odla vävnad från mänskliga, djur- eller växtceller i ett odlingsmedium. Tekniken är hittills det mest praktiska sättet att studera cellbeteende. Ett litet fragment av vävnad – en enskild cell, en cellpopulation eller en del av ett helt organ – hålls vid liv i ett komplext biologiskt (vävnadsextrakt) eller syntetiskt näringsmedium med lämplig temperatur och pH-värde för de celler som ska utvecklas.
Processen har många viktiga tillämpningar, bland annat inom visualisering av normal och onormal cellstruktur, genetiska och biokemiska reaktioner, åldrande och läkningsprocesser, metabolism samt strålningsbiologi.
Vävnadskultur är en relativt ung gren inom modern vetenskap. Det var först år 1907 som den amerikanske zoologen Ross G. Harrison presenterade en helt ny metod för att odla celler och vävnader från högre växter och djur i en konstgjord miljö. I sin banbrytande demonstration använde han nervceller från groda.
Efter Harrisons genombrott genomförde forskare världen över en rad experiment med att odla djurceller i specialpreparat baserade på blodplasma, blodserum, vävnadsextrakt och lymfa. Dessa tidiga arbeten lade grunden för den moderna cellbiologin och har sedan dess utvecklats till en oumbärlig teknik inom både forskning och medicin.
Ett litet vävnadsprov odlas i ett odlingsmedium där cellerna fäster vid ett fast substrat, exempelvis glas eller plast. Odlingsmediet kan vara av biologiskt eller syntetiskt ursprung, eller en kombination av båda. För att cellerna ska kunna växa och dela sig krävs att mediet är rikt på näringsämnen.
Celler i vävnadskultur odlas vanligtvis i en atmosfär med 15–20 procent koldioxid. Detta beror på att odlingsmediet buffras med natriumbikarbonat eller kolsyra för att bibehålla ett stabilt och balanserat pH-värde. Strikt sterilitet måste dessutom upprätthållas under hela processen för att förhindra svamp- och virusinfektioner som skulle kunna förstöra odlingen.
Odlade celler kan studeras med elektronmikroskop och även dokumenteras genom fotografering. Efter genomförda experiment förstörs cellerna antingen, eller också konserveras de i flytande kväve för framtida bruk. Detta gör det möjligt att bevara värdefulla cellinjer under lång tid och återuppta forskningen vid ett senare tillfälle.
Vävnadskulturer spelar en avgörande roll inom både biologisk och medicinsk vetenskap.
Inom växtvetenskapen gör tekniken det möjligt att styra önskade egenskaper hos växter, exempelvis via pollen, för att ta fram nya växtvarianter. Protoplastkulturer används dessutom för att påskynda framställningen av hybridväxter, vilket har stor betydelse för jordbruk och växtförädling.
Inom medicinen används vävnadskultur för att skilja mellan normala och onormala celler, såsom cancerformer. På senare år har tekniken även fått allt fler tillämpningar, bland annat vid identifiering av infektioner, klassificering av hjärntumörer samt testning av nya läkemedel innan kliniska prövningar påbörjas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online