Under en tid i fängelse utsätts många intagna för farliga infektioner. När de intagna senare återvänder till samhället sprids dessa infektioner vidare, vilket utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan för alla de kommer i kontakt med. De vanligaste infektionerna omfattar några stora sjukdomar, bland annat hiv/aids, tuberkulos, MRSA och hepatit. Ökad medvetenhet och utbildning samt förbättrade rutiner vid mottagningen av nya intagna är två effektiva sätt att begränsa spridningen av smittsamma sjukdomar bland fångar.
MRSA (meticillinresistent Staphylococcus aureus) är en så kallad superbakterie som sprids genom nära kroppskontakt. Bakterien kan vara svår att behandla eftersom mutationer gett den en enorm resistens mot vanligt förekommande antibiotika. Dålig hygien i fängelsenas tvättinrättningar och försvagade immunförsvar hos intagna som redan har nedsatt hälsa leder till fler utbrott bland fångarna. De flesta fall av MRSA måste behandlas genom kirurgisk dränering av varansamlingen i kombination med starkare antibiotika.
Eftersom heterosexuell smitta av hiv främst drabbar kvinnor, på grund av deras större exponering för kroppsvätskor, har kvinnliga intagna en tio procent högre förekomst av hiv än befolkningen i övrigt, enligt rapporter från kriminalvårdsmyndigheterna i New York och Maryland.
Även om antalet aidsrelaterade dödsfall har minskat tack vare ökad tillgång till antiretrovirala läkemedel för intagna, är smittvägarna inom anstalterna fortfarande ett angeläget problem. Oskyddade homosexuella relationer, våldtäkter och andra former av våld inom fängelset, drogmissbruk samt otillåten tatuerings- och piercingverksamhet är vanliga smittvägar bland fångar.
Hepatit B och C sprids genom samma beteenden som även sprider hiv, men är betydligt vanligare bland intagna. Hepatit B, som kan vara dödlig, fortsätter dock inte att utvecklas när de första symtomen har läkt ut. Hepatit C, som smittar cirka 40 procent av alla intagna, skadar långsamt levercellerna tills döden orsakas av organsvikt eller levercancer. Behandlingarna är långa och är inte lämpliga eller effektiva i alla fall.
Tuberkulos (TB) är ett av de största hoten mot de intagnas hälsa, eftersom bakterien sprids via luftburna droppar. En TB-behandling tar sex månader eller längre, vilket gör den svår att genomföra effektivt bland rörliga fångpopulationer där personer ofta förflyttas mellan anstalter. Brist på isolering under den smittsamma perioden samt bristande medicinsk uppföljning bidrar kraftigt till detta växande problem. Även om exponering för tuberkulos inte nödvändigtvis leder till aktiv infektion, får personer med nedsatt immunförsvar en snabbare sjukdomsutveckling och blir mycket smittsamma tidigare i sjukdomsförloppet.
Det finns flera effektiva åtgärder som begränsar spridningen av smittsamma sjukdomar bland intagna. Tydliga säkerhetsrutiner som garanterar tillgång till hygienfaciliteter, tvål och handsprit motverkar spridningen av MRSA. Att erbjuda fångar kondomer och rengöringsmedel som klorin är kontroversiella men potentiellt verksamma åtgärder som kan bromsa spridningen av hiv samt hepatit B och C.
För att upptäcka potentiella tuberkulosfall tidigare har fängelsesystemet i Los Angeles County infört lungröntgen som screeningmetod vid mottagningen av nya intagna. Även om röntgenundersökningar är dyrare än hudtester, kompenseras merkostnaden av fördelarna med tidig upptäckt, isolering och behandling – vilket i slutänden skyddar både fångar och samhället i stort.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online