Njursten delas in i fyra huvudkategorier: kalciumstenar, urinsyrastenar, struvitstenar och cystinstenar. Dessa smärtsamma stenar bildas när överskott av kemiska ämnen inte kan sköljas ut genom njurarna på normalt sätt. Vissa typer är vanligare än andra, men alla har sin egen unika kemiska sammansättning som avgör hur de uppstår och behandlas.
Den vanligaste typen av njursten består av kalciumoxalat eller kalciumfosfat. Dessa stenar kan bildas i njurarna till följd av höga nivåer av kalcium och D-vitamin, låga nivåer av citrat och magnesium i urinen, eller en otillräcklig urinvolym. De kan även uppstå vid förhöjda halter av oxalat, natrium och urinsyra i blod och urin. Att dricka tillräckligt med vätska och hålla koll på kostens oxalathalt är därför viktiga förebyggande åtgärder.
Den näst vanligaste typen av njursten består av urinsyra. Överskott av urinsyra i urinen fastnar på njurens väggar, klumpar ihop sig och bildar med tiden stenar. Orsaken är ofta att kroppen bryter ner stora mängder köttprotein. Urinsyrastenar förekommer dessutom oftare hos personer som lider av gikt eller hos patienter som genomgår kemoterapi. En stor fördel jämfört med andra njursten är att urinsyrastenar kan lösas upp med hjälp av läkemedel.
Struvitstenar, även kallade infektionsstenar eller trippelfosfatstenar, består av kalcium, ammoniak och fosfat. De utvecklas på grund av en kemisk obalans i urinen i kombination med en överproduktion av ammoniak. När bakterier i urinvägarna neutraliserar urinens syra får bakterierna möjlighet att föröka sig okontrollerat. Denna typ av stenar ses oftare i samband med urinvägs- eller blåsinfektioner och drabbar betydligt oftare kvinnor än män. Återkommande urinvägsinfektioner är en känd riskfaktor för att utveckla struvitstenar.
Cystinstenar är ovanliga och kopplas vanligtvis till cystinuri, en ärftlig genetisk sjukdom som framför allt drabbar barn och unga vuxna. Stenarna bildas på grund av en onormal gen som försämrar njurarnas förmåga att ta upp aminosyror. Tillståndet visar sig ofta redan vid födseln, och barn med cystinstenar i släkten löper betydligt större risk att själva utveckla dem.
Njursten kan även bestå av kombinationer av flera typer, och att ha haft en viss sorts sten kan öka risken för att utveckla en annan. Den ärftliga sjukdomen xantinuri kan orsaka xantinstenar. Även vissa läkemedel kan leda till stenbildning, exempelvis triamteren samt proteashämmaren indinavir som används vid behandling av HIV. Mer sällsynt kan njursten uppstå efter användning av naturläkemedel och kosttillskott, såsom efedrin, guaifenesin eller produkter som innehåller kiseldioxid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online