Ureagödsel, även känt som karbamid, är det allra viktigaste kvävegödningsmedlet. Det är en vit, kristallin organisk kemisk förening som innehåller hela 46 procent kväve – en högre halt än något annat fast kvävegödningsmedel. Urea bildas naturligt som en avfallsprodukt när protein bryts ner hos människor och andra däggdjur, groddjur samt vissa fiskarter. Syntetiskt urea framställs kommersiellt av ammoniak och koldioxid.
Ämnet används brett inom jordbruket, både som gödningsmedel och som tillskott i djurfoder. Det gör att ureaproduktionen är betydligt större än produktionen av många andra gödningsmedel – enbart i USA tillverkas årligen flera miljoner ton.
Tillverkningsprocess
Urea upptäcktes första gången 1773 av den franske kemisten Hilaire Rouelle. Den syntetiska produktionen kom igång först 1828, drygt 55 år senare. Idag tillverkas urea industriellt genom dehydrering av ammoniumkarbamat, en process som sker under förhöjd temperatur och högt tryck. Vanligtvis används en högtrycksreaktor där samtliga reaktioner genomförs.
Fördelar med ureagödsel
- Högst kvävehalt: Med sina 46 procent kväve överträffar urea alla andra kvävegödningsmedel på marknaden.
- Låga produktionskostnader: Tillverkningen är relativt billig eftersom den koldioxid som behövs utvinns ur rånafta.
- Säker hantering: Urea utgör ingen brand- eller explosionsrisk, vilket gör lagringen enkel och säker.
- Allsidig användning: Gödseln passar alla typer av grödor och jordar. När växterna tagit upp ämnet lämnas endast koldioxid kvar i marken genom nitrifierande bakteriers verkan – och den skadar inte jorden.
Nackdelar med ureagödsel
- Hög löslighet: Urea löser sig mycket lätt i vatten och är hygroskopiskt. Hygroskopiskt vatten bildar ett tunt skikt runt jordpartiklarna och blir därmed otillgängligt för växterna. Därför krävs god förpackningskvalitet.
- Begränsad stabilitet: Ämnet är mindre stabilt än andra fasta kvävegödningsmedel och sönderfaller redan i rumstemperatur, särskilt i fuktig miljö, varvid ammoniak och koldioxid frigörs. Det leder till betydande kvalitetsförluster.
- Känslighet för föroreningar: Innehåller urea mer än 2 procent föroreningar får det inte användas som gödningsmedel, eftersom föroreningarna är giftiga för vissa grödor – framför allt citrusväxter.
Gödsling och placering i marken
- Applicera urea i samband med sådden, men se till att det inte kommer i direkt kontakt med fröna. Det går även bra att strö ut det som toppgödsling.
- Eftersom urea är starkt koncentrerat bör det blandas ut med jord eller sand före spridning.
- Använd inte urea när marken innehåller fritt vatten eller riskerar att förbli blöt i tre till fyra dagar efter behandlingen.
Blandning med andra gödningsmedel
Urea kan enkelt blandas med monoammoniumfosfat eller diammoniumfosfat. Däremot får det inte kombineras med superfosfat, om inte blandningen sprids omedelbart. Urea reagerar nämligen med superfosfat och frigör vattenmolekyler, vilket ger ett fuktigt material som är svårt både att lagra och att hantera.
