Bakteriers livscykel består av fyra distinkta faser: lagfasen, den logaritmiska (exponentiella) fasen, den stationära fasen och dödsfasen. Faktorer som påverkar bakterietillväxt – såsom temperatur, näringstillgång och syre – spelar en avgörande roll för hur denna cykel fortlöper.
Under lagfasen växer bakterierna inte. Däremot anpassar de sig till sin nya miljö och metaboliserar aktivt, det vill säga de producerar vitaminer och aminosyror som behövs för kommande celldelningar. Samtidigt börjar de kopiera sitt DNA. Om miljön erbjuder gott om näringsämnen kan lagfasen bli mycket kort, varefter bakterierna går vidare till nästa fas i sin livscykel.
Under den logaritmiska eller exponentiella fasen multiplicerar sig bakterierna i rasande takt – till och med exponentiellt. Den tid det tar för en kultur att fördubblas kallas generationstid, och under optimala förhållanden kan de snabbaste bakterierna fördubblas på bara cirka 15 minuter. Andra arter kan däremot behöva flera dagar.
Inuti bakterien vandrar DNA-kopian över till motsatta sidan av cellmembranet. Bakterien dras därefter isär och bildar två identiska dotterceller, som omedelbart börjar dela sig på nytt. Denna process kallas binär klyvning.
Under den stationära fasen avtar bakterietillväxten markant. Ansamlade avfallsprodukter och bristande utrymme gör att bakterierna inte längre kan upprätthålla den höga delningstakt som kännetecknar den exponentiella fasen. Flyttas bakterierna dock över till en färsk kultur kan den snabba tillväxten återupptas.
Under dödsfasen förlorar bakterierna helt sin förmåga att föröka sig, vilket blir deras undergång. I likhet med den exponentiella tillväxtfasen kan bakteriernas död ske förvånansvärt snabbt.
Temperatur, surhetsgrad (pH), energikällor samt förekomsten av syre, kväve, mineraler och vatten påverkar alla bakterietillväxten – och därmed hela livscykeln. Vilka förhållanden som är optimala beror på bakterietypen. Psykrofiler trivs exempelvis utmärkt i arktiska förhållanden, medan hypertermofiler växer bäst i extremt heta miljöer, såsom vid hydrotermiska källor på havsbotten. Acidofiler kräver starkt sura miljöer, medan neutrofiler föredrar platser som varken är sura eller basiska. Detta är naturligtvis endast ett fåtal av många tänkbara exempel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online