PCB, eller polyklorerade bifenyler, är en grupp av mycket giftiga kemiska föreningar som under decennier användes flitigt inom el- och industrisektorn, särskilt i USA. Ämnet är svårnedbrytbart och kan stanna kvar i miljön i mycket lång tid. Trots att produktionen förbjöds 1979 finns fortfarande betydande risker kopplade till gamla PCB-haltiga produkter. Med korrekt hantering och avfallshantering kan dock ämnet långsamt elimineras från vår omgivning.
Polyklorerade bifenyler är ett starkt giftigt miljögift som fortfarande kan orsaka skador idag, trots att produktionen stoppades. Bevis på ämnets skadliga ansamling i naturen ledde till att tillverkningen i USA upphörde redan 1977, två år innan det formella förbudet trädde i kraft. Sverige var tidigt ute med restriktioner och begränsade PCB-användningen redan på 1970-talet, och globalt regleras ämnet numera av Stockholmskonventionen om persistenta organiska föroreningar.
PCB är kemiska föreningar som utvecklades under 1930-talet tack vare sina värmebeständiga och isolerande egenskaper. Miljontals ton tillverkades världen över innan produktionen avvecklades. Den amerikanska federala regeringen har därför implementerat omfattande saneringsprogram för att minska PCB:ernas negativa påverkan på miljön.
Utöver sin roll i elektriska komponenter har PCB använts i färger, plaster, gummiprodukter, färgämnen och hydraulisk utrustning. Ämnet kan fortfarande påträffas i äldre transformatorer, spänningsregulatorer och lysrörsdon, motoroljor, termisk isolering, tejp och lim, oljebaserade färger, fogmassa samt golvytor. Det mest kända handelsnamnet för PCB är Aroclor.
PCB riskerar fortfarande att läcka ut i miljön om korrekta åtgärder för avfallshantering inte efterlevs. Olaglig dumpning och bristfälliga deponier bidrar till försämringen av jord, vatten och luft. Eftersom PCB bryts ned extremt långsamt kan ämnet spridas med vinden eller genom erosion och ansamlas i jordbruksmark där livsmedelsgrödor odlas. Detta innebär allvarliga hälsorisker för både djur och människor, bland annat ökad risk för cancer samt skador på reproduktions- och nervsystemet.
Ett flertal saneringsmetoder kan användas för både misstänkta och bekräftade förorenade områden. Markprover tas för att avgöra om jorden kan täckas med ett rent skyddande lager. Kemikalier eller mikroorganismer kan även tillföras för att bryta ner PCB och minska deras skadliga effekter. En annan metod är att utsätta området för extremt hög värme. Dessa ingrepp kräver stor expertis, eftersom felaktig hantering riskerar att bilda ännu mer farliga föreningar som kan spridas i miljön.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online