Strålning är skadligt i de flesta situationer. Hur länge och hur starkt en person utsätts spelar stor roll för den framtida hälsan, utseendet, fertiliteten och kroppens funktioner. I vissa fall kan strålningens effekter till och med gå vidare till nästa generation. Redan vid låga nivåer kan strålningen förstöra och bryta ner viktiga celler och strukturer, exempelvis i mag-tarmkanalen eller blodsystemet. Detta syns ofta i samband med cancerbehandling.
Prognosen beror på många olika variabler, och det finns ingen garanti för framtida hälsa eftersom strålningens exakta effekter är så svåra att förutsäga. Doserna nedan anges i enheten rem (1 rem = 10 millisievert). Här går vi igenom hur strålning påverkar olika delar av kroppen.
Vid exponering för 200 rem eller mer uppstår håravfall. Hårsäckarna är mycket känsliga för strålning, och hårförlusten kan bli antingen permanent eller tillfällig beroende på hur stor exponeringen varit. Det kan ta tre till sex månader innan håret växer ut igen. Hårbotten blir känslig, öm och rosig och kan kännas precis som efter en solbrand. Efter två till tre veckors exponering blir hårbotten dessutom torr och kliar.
Hjärnan tar inte allvarlig skada förrän vid 5 000 rem, eftersom dess celler inte förnyas på samma sätt som andra celler. Strålning dödar nerver och små blodkärl, vilket kan orsaka krampanfall och omedelbar död. Vid lägre doser kan ändå hjärnskador uppstå, exempelvis nedsatt intellekt, minnesproblem, förvirring samt förändringar i personlighet och humör. Enligt en artikel i U.S. Health från augusti 2009 drabbas även den kognitiva förmågan, bland annat uppmärksamhet och lyssnande, verbalt minne, arbetsminne, psykomotorisk förmåga och hastigheten i informationsbearbetningen.
Vid 100 rem minskar mängden lymfocyter i blodet, vilket gör personen mer mottaglig för infektioner. Tillståndet kallas mild strålsjuka. De tidiga symtomen liknar influensa och kan därför gå obemärkt förbi tills ett blodprov tas. Enligt atomicarchive.com kan symtomen bestå i upp till tio år, och den drabbade löper dessutom ökad risk att insjukna i leukemi och lymfom. Antalet vita blodkroppar, lymfocyter och blodplättar minskar, medan antalet röda blodkroppar i allmänhet påverkas endast om patienten förlorar blod.
Vid 200 rem eller mer orsakar strålskador på mag-tarmkanalens slemhinna illamående, blodiga kräkningar, buksmärtor och diarré. Blodkärlen i tjocktarmen och ändtarmen blöder lätt, vilket ger upphov till blodig avföring. Vid denna nivå börjar strålningen förstöra de celler som delar sig snabbt – bland annat i blodet, mag-tarmkanalen, fortplantningssystemet och hårsäckarna – och skadar även DNA och RNA. Inflammation i tunn- eller tjocktarmen kan uppstå, liksom ärrbildning och blockering av tunntarmen, ända upp till sju år efter exponeringen.
Vid 200 rem börjar skadorna på fortplantningsorganen, eftersom strålningen förstör alla celler som delar sig snabbt. Långvarig exponering leder till strålsjuka och sterilitet. Fosterskador har konstaterats hos barn till gravida kvinnor som utsatts för strålning, och i många fall dör barnen till följd av sina ibland svåra skador. Enligt webbplatsen Radiation Answers, i artikeln "Radiation Effects on Eggs and Sperm" från 2007, kan testiklar och äggstockar dock utsättas för strålning inom ramen för cancerbehandling utan att fertiliteten nödvändigtvis påverkas. I dessa fall förblev många män och kvinnor fertila, och deras barn drabbades i de flesta fall inte av kromosommutationer eller fosterskador.
Strålning är farligt, även när det används i livräddande medicinska behandlingar. Den som utsätts för strålning måste skydda sin hälsa så gott det går. Det är avgörande att minska både exponeringstiden och strålningens styrka för att ge den framtida hälsan bästa möjliga förutsättningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online