Malaria är en av världens allvarligaste infektionssjukdomar. Organisationen Directors of Health Promotion and Education (DHPE) uppskattar att det årligen uppstår 200 till 300 miljoner nya malariafall, varav 2 till 3 miljoner leder till döden. Centers for Disease Control and Prevention (CDC) listar följande områden som högriskzoner för malariasmitta: Afrika, Asien, Central- och Sydamerika, Östeuropa samt södra Stilla havet.
Malaria är ett globalt hälsoproblem – även i USA. Varje år diagnostiseras amerikanska medborgare med malariainfektioner. Enligt CDC rapporterades 1 324 fall av malaria i USA och USA:s territorier under 2004, varav fyra ledde till dödsfall. Majoriteten av fallen kopplades till tidigare resor till högriskområden.
Till skillnad från förkylnings- och influensavirus sprids malaria inte direkt mellan människor genom hosta, kyssar eller delat hushåll. Smittan kräver en specifik överföringsväg, som beskrivs nedan.
Det vanligaste sättet att smittas av malaria är ett myggstick från en Anophelesmygga som bär på malariaparasiter. Det finns fyra olika typer av malariaparasiter, varav Plasmodium falciparum är den farligaste. Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattar att just denna parasit orsakar nästan en miljon dödsfall per år i Afrika söder om Sahara.
En hona av Anophelesmyggan smittas när den sticker en redan infekterad människa. När myggan väl bär på parasiterna förökar de sig i dess kropp, och därefter överför myggan parasiterna via sitt saliv till varje person den sticker.
När parasiten kommer in i människokroppen vandrar den till levern, där den förökar sig snabbt. När parasiterna mognat sprids de med blodbanan och infekterar de röda blodkropparna. De fortsätter att föröka sig inne i blodkropparna tills dessa sprängs, vilket gör att parasiterna sprids vidare i kroppen och angriper fler blodkroppar. Malariasymtom brukar utvecklas sju till 21 dagar efter smittan. Om sjukdomen lämnas obehandlad störs blodtillförseln till kroppens vitala organ, vilket i slutändan leder till döden.
Malaria kan också överföras via en blodtransfusion om mottagaren får infekterat blod. Beroende på typen av malariaparasit kan en blodgivare vara smittsam i allt från ett till 50 år. Personer som är infekterade med Plasmodium falciparum förblir smittade i tre till fyra år. En noggrant genomgången sjukdomshistoria och regelbunden screening av blodgivare är därför avgörande för att förhindra smitta via blodtransfusioner. Hur snabbt symtomen visar sig efter en sådan smitta beror på mängden parasiter som överförts med blodet.
Att dela kanyler är en annan smittväg, särskilt i områden där malaria är endemisk. Den som använder en kanyl som tidigare använts på en person som bär på malariaparasiten riskerar att bli smittad. Precis som vid blodtransfusioner beror tiden fram till symtomdebut på mängden parasiter som förs in i blodet.
När en smittad mor överför malaria till sitt ofödda barn kallas det medfödd malaria. Denna form är ovanlig, eftersom moderkakan oftast skyddar barnet mot parasiten. I vissa fall kan dock moderkaken invaderas av stora mängder malariaparasiter, varvid smittan ändå överförs till fostret. Spädbarn som smittas i livmodern föds med redan utvecklade malariasymtom.
Malaria behandlas med malariamediciner som är utformade för att döda parasiterna i kroppen. Ju tidigare behandlingen påbörjas, desto större är chansen att fullständigt tillfriskna. I endemiska områden utvecklar parasiterna dock gradvis resistens mot vissa läkemedel, vilket gör att nya preparat hela tiden behöver tas fram. Detta är ett särskilt stort problem i fattiga regioner som inte alltid har råd med ett brett utbud av malariamediciner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online