Difteri var en gång en av de mest fruktade barndomssjukdomarna och drabbade tusentals människor innan vaccinationsprogram infördes och sulfapreparaten upptäcktes någon tid efter andra världskriget. Under 1920-talet registrerades mellan 100 000 och 200 000 fall av difteri i USA varje år, vilket ledde till 13 000–15 000 dödsfall årligen. Ekonomisk och social nedgång har senare fått sjukdomen att återkomma i det tidigare Sovjetunionen och andra delar av världen, nästan i epidemiska proportioner.
Difteri dödade upp till 80 procent av alla barn under tio års ålder under de frekventa utbrotten i New England-kolonierna mellan 1735 och 1740. Sjukdomen fick sitt namn 1826, när den franske läkaren Pierre Bretonneau myntade begreppet la diphthérite. Namnet härstammar från det grekiska ordet för läder, diphtheria, vilket syftade på den läderartade hinna som täckte tonsillerna, svalget och näsan hos de drabbade. Kraftigt förstorade lymfknutor gav patienterna den klassiska så kallade "oxhalsen", och många dog av kvävning när hinnan blockerade luftvägarna.
Ett genombrott kom 1894, när Emil von Behring utvecklade antitoxinet mot difteri – en upptäckt som gav honom det första Nobelpriset i medicin. Senare ledde omfattande vaccination till att sjukdomen i stort sett besegrades i västvärlden.
År 1884 hade England världens högsta dödlighet i difteri, främst i grevskapen Hampshire, Sussex, Surrey, Cambridgeshire, Lincolnshire, Bedfordshire, Herefordshire, Kent, Middlesex och Hertfordshire. Den näst högsta dödligheten noterades i Nordwales, Monmouthshire och Shropshire, med fortsättning in i Somersetshire.
I Frankrike minskade antalet difterirelaterade dödsfall i städer med över 10 000 invånare med 610 per miljon mellan 1886 och 1890. Sjukdomen var även epidemisk på Cypern 1889. I Asien tillskrevs difteri betydligt färre dödsfall, och den var inte lika utbredd där som i Europa.
Det är allmänt accepterat att difteri låg bakom många dödsfall som historiskt registrerats som krupp, eftersom båda sjukdomarna gav liknande symtom och angrep lymfsystemet. Fram till 1881 räknades kruppdödsfallen ofta samman med difteristatistiken, vilket gör äldre siffror svårtolkade.
Difteri har alltid varit kopplad till vissa områden och socioekonomiska grupper. Sjukdomen drabbar framför allt personer som lever tätt inpå varandra – i trångboddhet, slumområden och fattiga delar av världen. Symtomen orsakas av toxiner som utsöndras av difteribakterien Corynebacterium diphtheriae.
Difteri kan ge allvarliga komplikationer. Bakteriens exotoxin kan orsaka myokardit – en inflammation i hjärtmuskeln – vilket i sin tur kan leda till hjärtsvikt. Skador på nervsystemet är också vanliga och yttrar sig oftast som sluddrigt tal och dubbelseende (diplopi). Dessa neurologiska och hjärtrelaterade komplikationer gjorde difteri så dödligt innan effektiv behandling och vaccination blev tillgängliga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online