Enligt Delaware Health and Social Services är bromat ett kemiskt ämne som oftast återfinns i dricksvatten. Ämnet bildas som en biprodukt när offentligt vatten desinficeras, till exempel vid ozonbehandling, för att skydda befolkningen från skadliga bakterier. Även om desinfektionen är nödvändig kan små mängder bromat alltså hamna i vattnet vi dricker.
I mars 2001 publicerade den amerikanska miljöskyddsmyndigheten EPA (Environmental Protection Agency) en omfattande toxikologisk rapport om bromat. Resultatet var tydligt: även om exponering för bromat ger fysiologiska effekter på människor finns det inga bevis för att ämnet påverkar hjärnan. Nedan följer en översikt över de delar av kroppen som faktiskt kan skadas vid överexponering för bromat.
Enligt EPA tas bromat upp via mag-tarmsystemet. Överexponering har visats leda till magirritation, magont, kräkningar och diarré. Dessa symtom är bland de första tecknen på att kroppen reagerar på för höga halter av ämnet.
EPA-rapporten anger även att centrala nervsystemet kan påverkas av exponering för bromat, vilket kan ge upphov till sänkt hjärtfrekvens och slöhet. Rapporten nämner dessutom fall där fullständig och permanent hörselnedsättning har uppstått efter överexponering för ämnet.
Exponering för bromat kan också leda till njursvikt. Om detta inte behandlas i tid kan tillståndet bli dödligt, enligt EPA:s rapport.
Studier som citeras i EPA-rapporten visar att bromat kan orsaka cancer hos laboratoriedjur, exempelvis råttor. Det finns dock ännu inga bevis för att bromat orsakar cancer hos människor. Trots detta klassas ämnet som potentiellt farligt, och myndigheterna världen över övervakar därför halterna i dricksvatten noggrant.
Bromat verkar inte ha någon dokumenterad effekt på hjärnan, men överexponering kan skada mag-tarmkanalen, nervsystemet och njurarna samt misstänks öka cancerrisken. Tack vare strikta gränsvärden för dricksvatten är risken för allvarlig exponering dock låg för de flesta konsumenter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online