Att donera blod är en säker och steril procedur som utförs i en kontrollerad miljö. Egentligen finns det inga faror med att ge blod, så länge donatorn har varit ärlig under hälsokontrollen före donationen och följer de enkla råd som gäller före och efter själva donationen. Trots detta kan vissa biverkningar och situationer uppstå som är bra att känna till.
Avvisning innebär att en donator inte bedöms lämpad att ge blod, antingen tillfälligt eller permanent. Om en donator lämnar felaktiga uppgifter – om exempelvis vikt eller allmän hälsa – för att undvika att bli avvisad, kan hen efter donationen bli yr eller drabbas av hälsoproblem till följd av att ha gett upp ungefär en halvliter blod.
Blodcentralerna ställer dessutom hälsfrågor för att skydda blodförrådet. Om donatorn inte är ärlig om sådant som riskfyllda sexuella beteenden eller tidigare vistelser i vissa länder, kan hen oavsiktligt utsätta mottagare för smittsamma sjukdomar som hiv eller galna ko-sjukan.
Vätskebrist är en av de vanligaste orsakerna till att donatorer mår dåligt efter en donation. Det rekommenderas att donatorn äter frukost och lunch som vanligt före donationen samt dricker rikligt med vätska både före och efter.
Att inte ha ätit eller druckit tillräckligt kan göra att man känner sig yrselig, omtöcknad eller till och med svimmar efter donationen. Eftersom detta oftast inträffar inom fem till tio minuter efter att donationen avslutats, föredrar personalen på blodcentralen vanligtvis att donatorn stannar kvar en kort stund för observation.
Vissa donatorer får blåmärken på stickstället efter donationen. Ofta täcks stället av kompress och elastiskt bandage, med uppmaning att behålla bandaget på plats i några timmar. Kyla, till exempel en ispåse, kan hjälpa till att lindra smärta och minska blåmärken om de skulle uppstå.
Donatorer av helblod bör avstå från träning eller annan ansträngande fysisk aktivitet under resten av dagen och inte lyfta något tungt med den arm där donationen gjordes. Återhämtningstiden är kortare för donatorer av blodplättar och plasma, eftersom deras röda blodkroppar returneras till kroppen under själva donationen.
I en studie från 2008 av 16- och 17-åriga helblodsdonatorer, publicerad i Journal of the American Medical Association, visades att just denna åldersgrupp löper högre risk för komplikationer. Dessa inkluderar blekhet, kraftig svettning (difores), yrsel samt svimningsanfall som kan variera från mindre än en minut till längre än en minut, ibland med kramper. Dessa biverkningar var dock mycket sällsynta.
Blodgivning är ett tryggt och livsviktigt sätt att hjälpa andra. Genom att vara ärlig vid hälsokontrollen, dricka tillräckligt med vätska, äta ordentligt och vila efteråt kan du minimera risken för biverkningar och göra din donation så trygg och bekväm som möjligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online