De flesta tänker på ett brandfordon som en stor röd bil som dundrar fram genom gatorna med sirener på väg till ett larm. Men det finns flera olika typer av brandfordon, och var och en har ett särskilt och väldefinierat syfte. Vissa fordon är byggda för att pumpa vatten vid en brand så att brandmännen kan släcka lågorna. Andra är konstruerade för att nå de övre våningarna i höga byggnader för att utföra räddningsinsatser, medan ytterligare andra är avsedda för att bekämpa flygplansbränder och skogsbränder.
Denna typ av brandfordon är den som flest människor känner igen. Den används för att transportera brandmän, vatten och slangar till en brandplats för att släcka elden. Fordonet har ett mindre antal markstegar och några verktyg för tvångsöppning, men att använda dessa verktyg är inte dess huvudsakliga uppgift.
En brandbil har en pump som drivs av fordonets egen motor och som försörjer slangarna med vatten från en ombordmonterad vattentank. Fordonet kan även kopplas till brandposter på gatan för att ge brandmännen en konstant vattenförsörjning under släckningsarbetet.
Stegbilen är ett fordonschassi med en monterad stege som kan användas för att spruta vatten från höjden eller för att nå höga byggnader. Stegen finns i olika längder och kan vara försedd med en korg i änden för att bära brandmän och rädda personer ur farozonen. Den kan också konfigureras som en utdragbar stege utan korg. Båda varianterna kan utrustas med högflödessprutor för att leda vatten genom tak eller fönster på en hög byggnad.
Stegbilen bär dessutom ett stort antal olika markstegar och verktyg för tvångsöppning. Brandmännens arbetsuppgifter på en stegbil omfattar vanligtvis ventilation av byggnader, tvångsöppning av dörrar och räddning av personer. Fordonet kan också ha en motordriven pump och en mindre vattentank med ett begränsat antal brandslangar, även om själva släckningen oftast inte är dess främsta ansvar.
Dessa mindre brandfordon, som vanligtvis byggs på ett terränggående chassi med fyrhjulsdrift, används för att bekämpa bränder i skogar, berg och annan svårtillgänglig terräng. De är utrustade med mindre vattenpumpar och smalare slangar med lägre vattenkapacitet än en vanlig brandbil. Detta är nödvändigt på grund av den begränsade tillgången på vatten i de områden där de arbetar.
Terrängbrandbilarna bär också motorsågar, skyfflar, yxor och verktyg för att gräva och flytta jord, vilket används för att skapa brandgator som stoppar eldens spridning i skogsområden.
Fordon för flygplatsräddning och brandsläckning, så kallade ARFF-fordon (Airport Rescue Fire Fighting), används uteslutande på flygplatser. Personalen på dessa fordon har specialiserad utbildning för att hantera bränder som involverar flygplan. Fordonen bär speciella kemiska släckmedel som är effektiva mot bränder orsakade av jetbränsle och andra tekniska vätskor.
De bär även många specialverktyg för att kunna genomföra räddningsinsatser i samband med flygolyckor. De flesta moderna ARFF-fordon har en teleskopisk bom med ett penetrerande munstycke i änden som kan genomborra ett brinnande flygplansskrov och spruta släckmedlet direkt inuti planet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online