För att kunna studera celler och vävnader i mikroskop använder forskare specialiserade färgämnen som färgar vävnads- eller cellprover. Valet av färgämne anpassas efter vilken vävnad eller celltyp som ska undersökas. Fuksin är ett sådant färgämne som binder till kollagen, glatt muskulatur samt mitokondrier – cellens energiproducerande organeller.
Ziehl-Neelsen-färgningen används för att färga syrafasta bakterier, till exempel mykobakterier. Metoden bygger på karbolfuksin, en blandning av fenol och fuksin, som kombineras med syraalkohol och metylenblått. Efter färgningen framträder bakterierna röda mot en blå bakgrund, vilket gör dem lätta att identifiera i mikroskopet.
Van Giesons färgning, en kombination av pikrinsyra och sur fuksin, är särskilt användbar när man vill undersöka kollagen i vävnadssnitt. Kollagenet får en karakteristisk rosa nyans, cellkärnorna färgas bruna, medan andra strukturer som muskelvävnad, röda blodkroppar och fibrin antar en gul ton. Kontrasterna gör det enkelt att skilja bindväv från omgivande vävnad.
En kombination av basiskt fuksin och metylenblått kallas Lees färgning och fungerar som en universell färgningsmetod för många olika vävnadstyper. Vid denna metod färgas cellkärnorna blå, broskvävnad blir blå eller lila, medan cytoplasman och mitokondrierna färgas röda. Detta ger en god översikt över cellens olika delar i ett och samma preparat.
Var alltid försiktig vid hantering av färgämnen och laboratoriekemikalier. Använd lämplig personlig skyddsutrustning, exempelvis handskar och skyddsglasögon. Kemikalier som fenol och pikrinsyra kan vara farliga och bör undvikas där det är möjligt – välj i stället säkrare alternativ när sådana finns tillgängliga. Arbeta dessutom i välventilerade utrymmen och följ alltid laboratoriets säkerhetsföreskrifter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online