Cellstimulering kräver optimala förhållanden, vilket innebär användning av rätt antigenpresenterande celler samt korrekta reagenser. De celltyper som vanligtvis aktiveras vid denna typ av experiment är humana och murina T-celler samt antikroppar. Nedan följer de grundläggande stegen i ett standardiserat protokoll för cellstimulering.
Blod samlas in med sterila (aseptiska) tekniker och späds därefter ut med fosfatbuffrad saltlösning (PBS). Provets centrifugeras flera gånger med specifika kemikalier, exempelvis HBSS-lösning och RPMI 1640-medium, för att separera och renodla önskade cellpopulationer. Efter centrifugeringen suspenderas cellerna i lämplig buffert inför den fortsatta analysen av antikroppsbindande celltyper.
Vilka reagenser som används beror på vilken typ av cellstimuleringsprocedur som ska genomföras. För att underlätta arbetet finns färdiga kit för specifika cellstimuleringsexperiment att köpa in – dessa innehåller de reagenser som krävs för effektiv cellaktivering. När cellisoleringen har genomförts tillsätts de aktuella reagenserna i cellsuspensionen, varefter provet inkuberas under kontrollerade förhållanden för att stimulera cellaktiviteten.
Ett antikroppskonjugat tillsätts till cellsuspensionen för att binda till specifika antigener på eller i cellerna. Resultatet syns som en färgning av lymfocyterna, som därefter analyseras med hjälp av flödescytometri. Denna metod möjliggör en exakt kvantifiering och karakterisering av de stimulerade cellerna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online