En cell innehåller en enorm mängd DNA som måste förpackas på ett effektivt sätt för att rymmas inom cellkärnan. Kromatin består av cellens DNA som lindats runt histonproteiner – ett slags byggställning som gör det möjligt att komprimera det genetiska materialet. Kromatinets struktur förändras under cellens livscykel och spelar en avgörande roll för hur gener läses av och uttrycks.
Kromatinet är uppbyggt av grundenheter som kallas nukleosomer. En nukleosom består av ett kort avsnitt av DNA som lindats cirka två varv runt åtta histonproteiner. Dessa proteiner fungerar som ett slags ställning som DNA-tråden kan vila mot, vilket gör att den långa DNA-molekylen kan packas ihop kompakt utan att trassla ihop sig.
Under större delen av cellens liv är kromatinet utspätt och svårt att urskilja i mikroskop. När cellen ska dela sig kondenseras dock kromatinet kraftigt och blir synligt som tydliga kromosomer. Detta sker under mitosen, den fas då cellen har kopierat sitt DNA och är på väg att dela sig i två nya celler.
Olika organismer har olika antal kromosomer. Människan har 23 unika kromosomer, men eftersom vi bär två kopior av varje – en från vardera föräldern – blir totalen 46. Varje kromosom motsvarar en del av kromatinet och innehåller DNA-segment som kodar för olika gener.
Inom en och samma kromosom kan kromatinet ha olika grad av komprimering. Lösigt sammanrullat och transkriptionellt aktivt kromatin kallas eukromatin, medan tätt hoprullat och inaktivt kromatin benämns heterokromatin. Skillnaden är viktig eftersom bara det öppna kromatinet kan läsas av av cellens maskineri.
Celler måste ständigt transkribera delar av sitt DNA för att kunna producera de proteiner de behöver för att fungera. Under både transkription och DNA-replikation måste delar av kromatinet vara vecklat ut, så att cellens transkriptionsmaskineri får tillgång till gensekvenserna. Balansen mellan öppet och stängt kromatin styr därför vilka gener som är aktiva i en given cell vid ett givet tillfälle.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online