Titrering är en vanlig kvantitativ kemisk analysmetod som används för att bestämma koncentrationen av ett ämne i en lösning. Metoden kallas även volymetrisk analys, eftersom både volym och koncentration spelar en avgörande roll i proceduren.
Vid en titrering får en reagenslösning med känd koncentration – titranten – reagera med en provlösning vars koncentration är okänd. Genom att noggrant följa reaktionen fram till dess slutpunkt kan man enkelt beräkna koncentrationen hos det okända ämnet.
Den volymetriska analysens historia sträcker sig tillbaka till 1700-talet, då den franske kemisten François-Antoine-Henri Descroizilles utvecklade byretten. Det var dock tack vare den tyske kemisten Karl Friedrich Mohr som titreringsmetoden spreds över världen. Mohr populariserade metoderna och arbetsgången genom sin lärobok, publicerad 1855, som blev ett standardverk inom kemin.
Forskare världen över använder flera olika former av titrering beroende på vilket ämne som ska analyseras. De vanligaste varianterna är syra-bas-titrering, redox-titrering och komplexometrisk titrering.
Syra-bas-titrering är en gren av den volymetriska analysen som främst används för att bestämma koncentrationen av en syra eller en bas. Metoden bygger på den neutralisationsreaktion som sker när syran och basen möts. Tekniken används ofta för att kontrollera renhetsgraden hos olika kemikalier och grundämnen.
Redox-titreringar, även kallade reduktions-oxidations-titreringar, baseras på de reduktions- och oxidationsreaktioner som äger rum under analysen. Metoden används ofta för att bestämma koncentrationen av ämnen som jod och kaliumpermanganat (KMnO₄), vilka fungerar som oxiderande respektive reducerande medel beroende på de rådande kemiska förhållandena.
Den komplexometriska titreringen bygger på bildandet av färgade komplex mellan metalljoner och ett komplexbildande ämne, oftast EDTA. Metoden används bland annat för att bestämme metallhalter i vatten och andra lösningar.
En titrering inleds vanligtvis med att en fast volym av provlösningen hälls i ett bägarglas tillsammans med några droppar indikator. Titranten fylls i en byrett som placeras ovanför bägarglaset. Därefter släpps titranten långsamt ner i provlösningen under omrörning. Vid en viss punkt ändrar lösningen färg – detta kallas slutpunkten. Genom att avläsa volymen titrant som förbrukats vid denna punkt kan man beräkna koncentrationen hos det ämne som analyseras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online