En analys är en teknik som används för att isolera och renframställa virus samt för att bestämma virustitrar, det vill säga den lägsta koncentrationen av virus som leder till infektion. Plackanalys, som ursprungligen kallades virologisk analys, utvecklades för att mäta och räkna infektiviteten hos bakteriofager. Enligt Biology-Online.org tillämpades metoden senare även för att räkna däggdjursvirus.
Ett plack är ett sammanhängande, monolagrat cellkulturformat. Det bildas när en enskild cell infekteras av en enda viruspartikel. När cellen väl har infekterats replikerar sig viruset och dödar så småningom cellen. De nyreplikerade viruspartiklarna sprider sig sedan vidare, infekterar och dödar omgivande celler.
Vid en plackanalys färgas kulturen först med ett specifikt färgämne som endast färgar livskraftiga (levande) celler. Som ett resultat framträder de döda cellerna ofärgade mot den färgade bakgrunden. Idag används plackanalys även för att detektera celler som producerar antikroppar som förstör erytrocyter genom hemolys.
Erytrocyter, även kallade röda blodkroppar, innehåller hemoglobin och transporterar syre och koldioxid i blodet mellan lungor och vävnader. Hemolys inträffar när erytrocyterna brister och frigör sitt hemoglobin. I plackanalysen indikerar ett klart plack att de röda blodkropparna har hemolyserats av antikropparna.
Innan en plackanalys genomförs bereds tiofaldiga spädningar av en virusstock, och 0,1 ml-alikvoter appliceras på cellmonolagren. Blandningen inkuberas under en viss tid så att viruset hinner angripa cellerna. Därefter täcks monolagren med ett näringsmedium som innehåller ett gelerande ämne, vanligtvis agar. Efter inkubering frisätter de ursprungligt infekterade cellerna virala avkomlingar. Gelén begränsar spridningen av viruset till omgivande celler, vilket gör att den infektiösa partikeln bildar en cirkulär zon som kallas plack. Med tiden växer placket till en storlek som är synlig för blotta ögat, och färgämnen används för att förbättra synligheten.
Virustitern beräknas i plackbildande enheter per milliliter, så kallade PFU. För att minimera fel räknas endast plattor som innehåller mellan 10 och 100 plack. Enligt "Detecting Viruses: A Plaque Assay" varierar titern med plus eller minus 10 procent för varje 100 räknade plack. Den uppskattade felmarginalen för en korrekt utförd plackanalys ligger därför på cirka 10 procent.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online