År 2009 genererade amerikanerna 243 miljoner ton hushålls- och kommersiellt avfall. Enligt USA:s miljöskyddsmyndighet (EPA) återvanns eller komposterades 81 miljoner ton, 29 miljoner ton brändes och de återstående 132 miljoner tonen dumpades på deponier. Även om återvinning ofta är det bästa sättet att minska avfallsmängderna utgör deponier en viktig del av landets avfallshanteringssystem. Trots att de har förbättrats över tid finns det fortfarande flera betydande nackdelar med deponier.
När avfallet på en deponi bryts ned bildas metan, en starkt luktande gas som kan orsaka huvudvärk och illamående. Metan är dessutom brandfarligt. Eftersom gasen är lättare än luft kan den tränga upp genom deponins yta och samlas i närliggande byggnader och bostäder.
Enligt Illinois Department of Public Health utgör metan en brandrisk när det når fem procent av luften i ett slutet rum. Deponioperatörer använder därför metanuppsamlingssystem för att fånga gasen och elda upp den i kontrollerade facklor. Vissa deponier installerar numera teknik som samlar upp metanet för att generera elektricitet.
Bygg- och rivningsavfall som innehåller gips utgör ofta en betydande del av avfallet på deponier. När gips blir vått bryts det ned och avger svavelväte, en äckligt luktande gas som ofta liknas vid ruttna ägg. Liksom metan betraktas svavelvätet från deponier främst som ett besvär snarare än ett direkt häls hot.
Grannar till deponier kan dock drabbas av ögonirritation, huvudvärk, illamående och andningsproblem på grund av gasen. Statliga och federala föreskrifter kräver att deponioperatörer övervakar halterna av svavelväte. I höga koncentrationer är gasen dödlig för människor.
Vatten från regn och snö sipprar ner i deponier och blandas med vätskor som bildas när avfallet bryts ned. Denna vätska, kallad lakvatten, innehåller ofta kemikalier, metaller och andra föroreningar.
Lakvattnet kan tränga genom deponins övre lager och rinna ner till underjordiska vattenströmmar som är kopplade till brunnar och offentliga dricksvattentäkter. Äldre deponier där avfall dumpades innan gällande regler mot olika gifter infördes producerar lakvatten som medför störst risker för både hälsa och miljö. Moderna deponier byggs därför med tätskikt och lakvattensamlingssystem som minskar riskerna avsevärt.
Utöver miljö- och hälsorisker skapar deponier ett antal vardagsbesvär. Närliggande bostadsområden upplever ofta en betydande ökning av trafik, damm och koldioxidutsläpp från lastbilar som kör avfall till platsen. Deponioperatörer använder tunga maskiner för att sprida avfallet över området, vilket ger upphov till konstant buller.
Vindburet skräp och olagligt dumpat avfall är också vanliga problem. Måsar, gnagare och andra djur letar efter mat på deponierna, som ofta uppfattas som fula inslag i landskapet och som kan sänka fastighetsvärdena i området.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online