Överallt där människor lever samlas soporna upp i högar vid trottoarkanten – små ansamlingar av fast förorening som till slut hamnar i bergliknande regionala deponier som samhällena försöker gömma så gott de kan. Även om amerikanska federala regelverk skärpte kraven på deponier under senare hälften av 1900-talet, och förbjöd farligt avfall på alla utom de bäst skyddade anläggningarna, kvarstår flera allvarliga hälsorisker som miljöforskare och ingenjörer fortfarande måste hantera vid sophanteringsplatser världen över.
Risken att farliga ämnen – bland annat tungmetaller och industriella avlövningsmedel – lakar ut till vattendrag och grundvattenmagasin har minskat sedan strängare federala regler infördes 1976, enligt organisationen Keep America Beautiful. Reglerna ställer hårda krav på korrekt byggnation och underhåll av landets drygt 3 000 aktiva deponier.
Problemet är dock att cirka 10 000 nedlagda kommunala soptippar fortfarande finns spridda över landet. Många av dem innehåller farliga ämnen som dumpades utan eftertanke innan de strängare reglerna trädde i kraft – en tidsinställd miljöbomb som kan förorena mark och vatten i decennier framöver.
Komposterande avfallsmaterial i deponier producerar ofta farligt höga halter av giftiga gaser, varav metan är den vanligaste. Gasen avdunstar till atmosfären och kan hos människor ge symtom som liknar syrebrist eller kvävning. Risken är särskilt stor för dem som bor eller arbetar nära, eller rent av ovanpå, gamla deponier som täckts över för att byggas om.
Symtomen, från de vanligaste till de allvarligaste, omfattar ökad puls, bristande koordination, känslomässiga störningar, trötthet, andnöd, illamående, kramper, andningssvikt och i värsta fall dödsfall. USA:s miljömyndighet EPA driver därför programmet Landfill Methane Outreach Program, som utbildar fastighetsutvecklare och kommunala beslutsfattare i hur denna potentiellt farliga gas kan fångas upp och återvinnas till bränsle.
Alla deponier som anlagts efter 1976 kräver en plastbarriär på cirka 2,5 millimeters tjocklek som ska läggas ut innan något avfall får dumpas på platsen. Men skyddet är långt ifrån felfritt. I en rapport från 2000 konstaterade företaget Leak Location Services att "82 procent av de undersökta deponisektionerna hade läckor, medan 41 procent hade en läckageyta större än en kvadratfot".
Dessutom har många av de övervakningsbrunnar som krävs nära deponierna visat sig bara upptäcka giftig lakning vid vissa tillfällen – vilket innebär att verkliga läckage kan pågå ostört under långa perioder.
Hälsoriserna kopplade till deponier, särskilt de äldre oreglerade anläggningarna, är välkända. Enligt Indiana University Northwest har följande sjukdomar och tillväxthämningar kopplats till närhet till deponier:
För att minska riskerna krävs fortsatt noggrann övervakning av både aktiva och nedlagda deponier, bättre saneringstekniker och en utveckling mot mer hållbara lösningar – som återvinning, avfallsminimering och energiutvinning ur deponerat material – för att bryta den farliga kedjan mellan vårt avfall och vår hälsa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online