Kärnavfall är kolfritt och släpper varken ut koldioxid eller större mängder växthusgaser. Å andra sidan är det avfall som produceras mycket giftigt och svårt att göra sig av med. Cirka 85 procent av världens energi kommer från fossila bränslen, som är de största bidragsgivarna till den globala uppvärmningen. Trots problemen med avfallslagring förblir kärnkraften en viktig kandidat för att ersätta fossila bränslen i syfte att minska den globala uppvärmningens påverkan på planeten.
Kärnkraften står för en sjättedel av världens energiförsörjning och en femtedel av den energi som används i USA. Kärnreaktorer använder uran och plutonium som råvaror. Resterande material och biprodukter, bland annat den reaktiva metallen strontium-90, återanvänds antingen genom förbättrad teknik såsom snabba bridreaktorer, eller lagras som avfall. Detta avfall sönderfaller långsamt under långa tidsperioder, vilket ökar risken för att det kan läcka ut i miljön.
Även om kärnkraften ofta hyllas som en strategi för att motverka den globala uppvärmningen, hävdar studier som citeras av miljöorganisationer – däribland Greenpeace – att cirka 1 000 ytterligare kärnreaktorer skulle krävas för att minska världens beroende av fossila bränslen. Detta är problematiskt eftersom det ännu inte finns någon beprövad metod för att lagra befintligt giftigt avfall på ett effektivt sätt. Enbart i USA finns redan cirka 72 000 ton kärnavfall, och fram till år 2100 beräknas hela 1,57 miljoner ton ha samlats.
Förbränning av fossila bränslen släpper direkt ut en rad olika gaser, bland annat metan, som är ungefär 50 gånger mer potent som växthusgas än koldioxid. Ytterligare utsläpp uppstår genom driftfel som läckande gasledningar, medan miljökatastrofer som gasexplosioner, surt regn och oljeutsläpp förvärrar problemet ytterligare. Dessutom avger kolavfallsprodukten flygaska mer strålning än lika mycket lagrat kärnavfall.
Trots sin kolfria status är kärnavfallet inte helt oskyldigt när det gäller negativa effekter på klimatet. Enligt United States Enrichment Corporation släpps uppskattningsvis 150 ton freoner (CFC) ut i atmosfären varje år under urananrikningsprocessen. Detta är en liten mängd jämfört med utsläppen från förbränning av fossila bränslen, men när olika växthusgaser jämförs betraktas CFC-gaser som hela 1 500 gånger mer potenta än koldioxid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online