Bioremediering innebär att man använder naturligt förekommande organismer eller organiskt material för att avlägsna föroreningar från mark och vatten. Även om metoden är miljövänlig i grunden kan den ibland leda till oönskade sekundära produkter som kan vara lika problematiska som de ursprungliga föroreningarna. Sekundära effekter av bioremediering kan dessutom innebära förlorade inkomster och begränsad markanvändning för bönder och lantbrukare.
Svaga elektriska fält kan användas för bioremediering av mark. Processen kan dock få negativa konsekvenser för de mikrobiella populationer som naturligt bryter ner föroreningar. En artikel i septembernumret 2010 av tidskriften Science of the Total Environment föreslog en lämplig tillämpning av elektrisk ström för att undvika skadliga förändringar i markens pH-värde, vilket kan skada de bakterier som lever där. Forskarna fann att en konstant tillämpning av elektriska fält med styrkan 1,4 volt per centimeter är effektiv för bioremediering, men samtidigt inte hämmar mikroorganismernas förmåga att bryta ner föroreningar.
Bioremediering kan ibland stimulera bildningen av oönskade sekundära ämnen. En studie publicerad i juniupplagan 2010 av Environmental Science Technology undersökte effekterna av sekundära produkter, bland annat oorganiska laddade partiklar, mineraliseringsprodukter och mikrobiella avfallsprodukter. Studien visade att laddade partiklar ledde till bildning av så kallat grönt rost genom överföring av laddningar till järnmolekyler i marken. Författarna drog slutsatsen att laddade partiklar hämmar bakterieceller som kan bidra till bioremediering och producerar föreningar som är skadliga för miljön.
Bioremediering kan få förödande effekter på bönders inkomster när de försöker bli av med föroreningar på sin mark. En studie i septembernumret 2010 av International Journal of Phytoremediation undersökte användningen av grödor för bränsleproduktion istället för som foder till djur. Författarna nämnde ett fall där en åker hade kontaminerats av kadmium, ett tungmetall som kan förorena foder. Eftersom ägaren inte kunde odla majs till foder drabbades han av allvarliga ekonomiska svårigheter när marken låg obrukad under saneringen. Forskarna fann dock att det var möjligt att odla majs för etanolproduktion och samtidigt minska föroreningsnivåerna, vilket hjälpte till att undvika ekonomisk katastrof.
Pappersbruk förorenar vattendrag, och åtgärder har vidtagits för att begränsa skadorna på miljön genom bioremediering. Avloppsvatten från pappersbruk behandlas organiskt innan det släpps ut, men denna behandling behåller eller producerar ofta skadliga ämnen. En artikel i majnumret 2010 av Environmental Science and Pollution Research International konstaterade att bioremediering av trämassa lämnade kvar rester av organiska föreningar i det slutliga utsläppsvattnet från pappersbruken. Författarna fann att en tertiär behandling med svampar kunde mildra de toxiska effekterna av avloppsvattnet från dessa anläggningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online