Frigolit är Dow Chemical Companys varumärke för företagets formulering av extruderad polystyrenisolering, patenterad 1944. Sedan dess har namnet, precis som andra ikoniska produktnamn, kommit in i vardagligt språkbruk och används numera för att beskriva en hel grupp produkter tillverkade av expanderat polystyren (EPS) – från packningschips och skum till muggar och livsmedelsförpackningar. Användningen av EPS är så utbredd – och lönsam – att dess risker har debatterats intensivt i många år.
Styren, det viktigaste råmaterialet vid produktion av extruderad eller expanderad polystyren, är en petrokemikalie som har studerats i dussintals undersökningar sedan plasten utvecklades. USA:s miljöskyddsmyndighet (EPA) färdigställde en farosammanställning 1992 och uppdaterade den år 2000, efter att frigolitproduktionen hade reformulerats med material som ersatte klorfluorkarboner (CFC). EPA konstaterade att de främsta riskerna med styren var arbetsrelaterade samt avgasning i inomhusluft från polystyrenbaserade byggmaterial, konsumentprodukter och tobaksrök. Även om myndigheten inte fastställde någon bekräftad cancerrisk rapporterades effekter på centrala nervsystemet hos människor – allt från huvudvärk, trötthet och depression till nedsatt reaktionsförmåga, minnesförlust, sämre visuomotorisk precision och försämrad intellektuell funktion. Djurstudier pekade dessutom på ytterligare fysiska risker och reproduktionsrisker; vissa effekter noterades även hos människor, bland annat hörselnedsättning, påverkan på njurar och blod samt akut irritation i slemhinnor och mag-tarmbesvär.
Den främsta brandrisken med EPS är gasen som används under expansionsprocessen – materialet består till största delen av luft. Spår av pentan, en brandfarlig gas som ventileras när materialet härdar, finns kvar i produkten tills den når konsumenten och är därmed lättantändlig. Polystyren brinner inte ut på vanligt sätt utan smälter långsamt och bubblar, vilket frigör tät rök som kan innehålla giftiga ämnen. Materialet har klassificerats som en medelfarlig produkt ("Group C Medium Risk") av Australiens utbildningsdepartement.
Polystyren medför klassiska miljöproblem: kolväten och andra giftiga ämnen används vid tillverkningen, finns kvar i det färdiga materialet eller släpps ut i atmosfären under användning eller förbränning. En fungerande återvinningsindustri saknas, delvis eftersom den volymkrävande EPS:n innehåller så lite återvinningsbart styren. Materialet bryts inte ner biologiskt – det sönderfaller bara i mindre bitar och skapar permanent skräp, som dessutom kan ätas av hungriga vilda djur. Vårt beroende av EPS är djupt, eftersom materialet blivit en integrerad del av dagens snabba konsumtionssamhälle och i vissa fall faktiskt är mer miljövänligt än många alternativ. Med så många problematiska material att välja mellan kan lösningen ligga i nya innovationer, som organiska plaster tillverkade av majs eller bambu, eller i att bygga upp fungerande industrier som omformar begagnade material till nya produkter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online