Vår infrastruktur är utformad för att leverera färskvatten till våra hem och arbetsplatser samt att avlägsna avloppsvatten – både så kallat gråvatten från duschar och diskning och mänskligt avfall och spillvatten. En av de största farorna med översvämningar är inte bara de fysiska skador som vattnet orsakar, utan även de allvarliga hälsorisker som uppstår när kommunala vattensystem överbelastas. Vid en översvämning kan nämligen rent vatten blandas med vatten som inte är säkert.
Det finns många olika typer av system som levererar färskvatten till människor, och vissa är mer sårbara för föroreningar vid en översvämning än andra. Öppna vattensystem som reservoarer kan vara väl skyddade beroende på sitt läge. Ligger de upphöjt och omges av vegetation är de relativt trygga. Ligger de däremot på låg nivå där höga flöden kan nå dem, riskerar de att förorenas. Kom ihåg att alltid dricka flaskvatten om du är osäker på kranvattnets kvalitet under eller efter en översvämning.
Precis som med färskvattensystem finns det många varianter av dagvattensystem, allt från öppna trummor till stora konstruktioner i gjuten betong. Dessa system är konstruerade av ingenjörer för att samla upp regn- och smältvatten och säkert leda ut det i vattendrag. Vid översvämningar uppstår flera faror: kemikalier som normalt inte är vattenburna, såsom bränsle och olja, kan spolas ner i ledningarna. Avloppsvatten från överbelastade system, exempelvis enskilda septiktankar, kan också rinna ut i dagvattnet. Vatten som annars inte skulle utgöra någon större hälsorisk kan därmed bli betydligt farligare.
Urban avrinning består av en ansamling kemikalier som samlats på stadsgator och ibland på kommersiella fastigheter som bensinstationer. Redan under normala förhållanden kan denna avrinning vara ett problem för stadens floder och bäckar – bäckar kan faktiskt förorenas mer av vardaglig avrinning än av industriella utsläpp. Under och efter översvämningar ökar avrinningen kraftigt. Dessutom blir jorden mättad med vatten, vilket kan skölja ut farliga kemikalier ur marken och ut i vattendragen.
Samma vattenmättnad som ökar farorna med urban avrinning höjer också risken för avloppsföroreningar – i synnerhet spridningen av kolibakterier. När grundvattennivån stiger kan både kommunala avloppssystem och enskilda system släppa ut obehandlat avloppsvatten i bäckar och åar, vilket ger höga bakterienivåer. Öppna vattendrag som floder, vikar och till och med havsstränder, som vanligtvis är säkra, kan efter en översvämning innehålla osäkra halter bakterier.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online